Lysande julskivor: Agnetha & Linda – Nu tändas tusen juleljus (1981)

av Fredrik Fyhr

Agnetha Fältskog är ju, som vi alla vet, en ganska besynnerlig människa. En av hennes besynnerliga tendenser har varit den kompulsiva ovanan att släpa med sina ungar in i studion för att göra barn- och högtidsskivor. Nu tändas tusen juleljus är förmodligen det märkligaste exemplet. Den är alldeles grotesk och samtidigt märkligt tilldragande. Jag antar att det har att göra med den där svinpolerade Abba-polishen som gör nästan vad som helst hjärntvättarcatchy – och den här skivan skulle ha kommit julen 1980 men blev uppskjuten till oktober 1981 eftersom det tydligen tog för lång tid att producera den. Det finns många anledningar till att den här skivan är bisarr. Den mest uppenbara är förstås att lilla snorvalpen Linda Ulvaeus inte kan sjunga någonstans, vilket gör hela härligheten till ett fascinerande tortyrförsök på den som lyssnar – jag utmanar alla och envar att lyssna på Hääj mitt vintelaaaand och När JULdagsMORGON GLIM-MAAAAR och, om man inte fått nog, testa det fantastiska medleyt på över sex minuter. Kommer man förbi Räven raskar över isen kan man känna sig mentalt stark. Agnetha känns inte helt närvarande. på något slags småkusligt sätt, när hon schjunger att det strålar en kärna – och Jag såg mamma kyssa tomten (som alltid varit en pervers låt till att börja med) blir ännu mer creepy i hushållet Fältskog-Ulvaeus, som är så präktigt kristet att det måste finnas lik i garderoben. Det roliga med den här skivan är just alla dom här kontrasterna, den oklanderliga produktionen kring en aningen lobotomerad sångdiva och hennes dotter skrikapan gör att man nästan känner David Lynch-aktig hotfullhet lura omkring någonstans i bakgrunden. Blanda ihop skivan med soundtracket till Mulholland Drive och det blir en minnesvärt obehaglig jul.

Spotify

Annonser