Nej till Dig

av Fredrik Fyhr

Du kommer dra ner alla i träsket
där ditt hjärta fastnat för längesen
Och vi kommer alla stå här sen
när allt är över,
och se på dig

Det är så trevligt, åh det är så bra
att ge dig allt du önskar dig
Du har din plan och den sköter sig själv
Du säger nej mest bara för
att du vet att alla ändå bara
kommer säga ja till dig

Men jag säger nej, nej
Jag säger nej till dig
Du får ingenting av mig
Dina tårar dom har torkat nu
Du får dom aldrig tillbaka
Jag säger nej till dig

När dina dockhus väl fungerar
är du lyckligare än du var när du var barn
och på mattan i hallen
spelar en väldresserad livslögn död
bättre än alla dina
hundar till män

Dina blöta stora ögon…
Åh, det är så synd om dig ibland
Men jag ser dom som glas, genom
mina ser jag rakt igenom dig

Jag säger nej
Jag säger nej till dig
Du får ingenting av mig
Du kravlar runt och letar bland dina kvitton
från alla vänner du köpt här
Men du får ingenting av mig

Din livsstil fick du till reapris
då gäller det att hugga till
Den välbyggda sambokojan i bostadsrättsskogen
där andra människors pengar faller
som löv från träden du delar
med andelarna

Ändå ska du ha
Du ska ha
Du ska ha
Du ska ha
och
Du ska va
Du ska va
Du ska va

Bra
God
Fin
så alla ser
så alla ger
dig det du
vill
Ha, Ha, Ha

Men jag säger
Nej
Nej
Nej
Jag säger nej till dig
Du får ingenting av mig

Till och med ormar, fiskar och långsamma kräftor
vet vad kärlek är
Jag säger nej till dig
Det enda du förlorat blir kvar i dig
Du förstår knappt själv,
varför känslan darrar,
trots att din värld
av stolta konventioner
av torftiga känslor och likgiltighet
av mjukisbyxor och tvättmaskiner
av sekret i gummi och damm på bokhyllan
av leende munnar och händer och kramar
av krossade världar
upphängda i dinglande vajrar…
och trots att din kasperteater är så fin
ligger mor och far döda i din kyrkogård
och allt du har kvar är din dumma lek

som inte ens ger dig känslan längre
din verklighet är tyst och följsam
en mås längs din kaj fångar lite av dina sopor
och allt är som det ska

men när mörkret faller över din dalgång
känner du stiltjen, och minns:
att jag var din enda åska
Jag var din enda storm
Jag var din enda åtrå
Jag gav ditt hjärta form
Jag gav blixtrar åt din blick och
kysste en punkt bakom dina ögon
Jag slog upp kättingarna
och befriade fångarna i din fängelsehåla
Jag var din enda revolution och
ditt enda hopp om helgon
i en värld utan händer som drar uppåt

Nu drar du dina händer neråt
Dina fingrar
smeker förstrött en flottig chipsskål
Jag byter kanal
Jag säger nej till dig

 

Annonser