När vi står stilla, själva

av Fredrik Fyhr

När vi står stilla, själva
skranglar skroten, kränger sig
över dig, över mig
När vi står stilla, själva
skälver sig vågen av vardag
och telefonen som ringer
tappar du på golvet

ingen signal, ingen signal
ingen signal, ingen signal

När vi står stilla, själva
knackar dörren, knattrar tankar
natten stryper sömnen
och du är vaken i mörkret
När vi står stilla, själva
är det bara du, bara jag
Vart du nu är, vart jag nu är
och alla andra som alltid är någon annanstans
Du står still, själv, på lördag kväll
Det sker inte,
det där

det är
ingen signal, ingen signal
ingen signal, ingen signal

När vi står stilla, själva
kopplar du in en plugg
slänger ut en tyst hemlig önskan
i det stora väldiga bruset
där vi alla rör oss
som gestalter
som ger sken
av att vara vid liv

Du står stilla
Du står själv
Du slår in väggen på dig själv
för att komma ut ur din ensamhet,
inväntar just din signal

 

Advertisements