Saker jag skrev 2003: Rädda mitt hjärta

av Fredrik Fyhr

Varje morgon går jag den frostiga vägen
Varje eftermiddag tillbaks
Mitt rum är ett tempel
och ibland känns det som om det är det enda jag har
Det finns inget konkret längre
Bara nya intryck nu
Jag kommer förbanna mig själv för att jag inte förstår
Att jag bara sitter här
men jag vill leva så här

Det finns en ordinärhet bland jordens folk
Jag känner mig ljusår därifrån
Allt som är ojämnt är konstigt
Det verkar inte finnas någon som vill tänka
Bara de unga som jag inte heller litar på
Historien har visat
att också dom falnar bort och sjunker in
I vanor
I vanligheten

Människor längtar tillbaka in i sommaren
så att de kan sola på stränder
och gömma sina känslor bakom leende ansikten
och solglasögon
Och om vintern gömmer de sig bakom tjocka plagg
De drar kragen tätt
Jag längtar till hösten då ingen kommer undan en själv
Då det inte finns något rätt

Jag ser kretsloppen på kvarterskiosken ske igen
Härdade ansikten,
dom klarar sig inte året ut
Och jag köper inte lika mycket socker
Jag har slutat lyssna på min kropp
Den ger inget svar
Men mitt blod viskar till mig
vilka vägar jag ska gå
mitt blod får jag aldrig sluta lyssna på
även om det kan förleda mig

Det är dött på Lunarstorm
Ingen orkar bry sig ändå
Allt som kan brinna kan brinna upp
Inga vänner skriver, allt är tyst
I en källare bildar nätet en grav
Och så en övergiven LP-spelare
som jag ibland dammar av
Precis som tankarna, kugghjulen
Som snurrar, snurrar
men aldrig får några svar

Jag skriver sånger om människor
Jag skriver sånger om min tid här
Jag har inget att göra
En god bror, en god pojkvän?
En god son, en god make?
Ja, dessa titlar och förhållanden
Mitt hjärta är en maskin
som bultar hårda slag
För det vill ha henne
lika mycket som jag
Hon kan ta mig igenom det här

*

12/2 2003