Briljanta filmobservationer: Machete

av Fredrik Fyhr

Machete. :/. 2010.  Njääääeeeeeaaaeee…. Alltså, det ser ju så lattjo ut på håll. Man fattar att Robert Rodriguez såg sin egen fejktrailer till Machete och inte kunde låta bli att göra en film av den. Teorin måste ha varit att det helt enkelt inte gick att göra en dålig film av det hela. Receptet på denna nachotallrik med extra allt måste ha stått klart från början: Det är en film som helt och hållet går ut på blod, tuttar och faktumet att Danny Trejo är en badass. I övrigt har vi Cheech Marin som präst med ett par hagelgevär, Tom Savini på lagom psykotiskt humör, Michelle Rodriguez Jessica Alba och Lindsay Lohan på tjejer-med-konstiga-detaljer-och-feta-pistoler-avdelningen, Robert De Niro som George McBush (ingen överdrift) med Miami Vice-Don Johnson som psycho-cowboy, och slutligen i skurkrollerna inga mindre än Steven Segal (jaaaa!!!) och, kanske mest genialiskt, den legendariska slemproppen Jeff…. Fahey…. (sagt med… allvarlig… Jeff…. Fahey… stämma….). Jag kan bokstavligt talat inte förklara hur roligt jag tycker det är att se en nutida film där Jeff Fahey har en av huvudrollerna. Men även det godaste recept blir ospektakulärt om rätten tillagas utan passion. Problemet jag nog alltid haft med både Rodriguez och Tarantinos upphottade grindhousefilmer är att dom inte är ens hälften så dåliga som dom filmer som dom försöker efterlikna. Det är samma sak här; efter en halvtimme är det slut på sprakiga stickbilder och någon slags ”riktig” intrig måste (tyvärr) ta vid – Det innebär ”pratscener” enbart bestående av klyschor som man egentligen inte vet hur man ska förhålla sig till (förrän tjejerna börjar jucka ”kaxigt och självständigt” över Danny Trejos skrev) samt något slags hyggligt seriöst budskap om häxjakten på illegala invandrare. Framförallt det sistnämnda blir rätt patetiskt. Första tredjedelen håller, men när man slutat skratta åt Faheys väsande och Segals pluffs börjar man tänka på annat. Typ som att burritorestauranger faktiskt borde komma till Sverige. Burritos är verkligen sjukt gott.

Not: Det är förstås möjligt att det är en bra förfestfilm. Men då är ju Desperado fortfarande Rodriguez allra bästa mexikanska skjutjärnsfilm.

*