Lysande spellistor: Det våras för Fyhrern, eller: Fantastiska vårfåglar, gigantisk gråt, fnattigt skratt och fint vin när solen går ner (ta bara med dig en tröja och halsduk innan du går…)

av Fredrik Fyhr

CONDRECAS VÅRPLAYLIST

 

Nu blommar löken! Nu släpper vi fånarna fria! Nu bidde det kackel i grönsakslandet – Fyhrern klipper håret och Condreca goes twitterpated!

Allt detta är alternativa sätt att påpeka att det oundvikligen börjat våras och eftersom det är en högtidslös högtid värd att högtida har jag sammanställt EN UPPRIKTIGT TALAT ALLDELES FANTASTISK LITEN PLAYLIST här va. Jag kan utan att skryta säga att jag verkligen fått till det den här gången. Den är verkligen smått fantastisk. Detta är det kronologiska soundtracket till Vårfesten på (den där) Stora Ängen där vi äntligen kan röra oss (i allsköns glädje och sorg!) medan solen går ner och också därefter. Nästan som sommar, fast snäppet bättre och lite mer ”magiskt”, för att använda ett extra utjönsat begrepp.

Starka festivalstämningar utlovas, närmast outhärdligt knoppbristande! Det är en generös resa som börjar med att vi blåser ut allt vi lagrat under vintern med skoåskådande indieflum i gasen-i-botten-tempo – You’ll know them when you see them. Sen däckar vi och softar med lite lugnare toner av Heidi Spencer och Boney James saxofonprytt förgyllda hissmusik, med flera  – för att sedan när solen gått ner via Wiz Khalifa läcker vi ut värmeljusen i mörkret med dom oändligt bitterljuvt megalomant melodramatiska tonerna från Broken Bells, Ivan Julian och True Window. Sen vänder vi på steken helt och spänner vår lidelse med Aiden, The Haunted och, håll i er nu, Sum 41!

Den som trodde festen var slut där kan glömma det. Folkisen Marcia Ball har annat att säga, för att inte tala om Willie Nelson och spöket av Ray Charles. Extranumren är fulla av smällkaramellspresenter som attackerar som Loveninjas in the Forest of Romance…

Dan Hylander också. Givetvis. Kung av onsdag har ju på tal om ingenting ploppat upp på Spotify så Älskade främling är en av epilogerna. Och så Britney Spears, förstås. Vadå? Skulle Femme Fatale vara en dålig skiva? Hm. How I Roll (notera Sheenismen!) ger mig i varje fall samma outhärdliga feel-good-vibbar som Flo Ridas Come with Me gjorde i höstas.

Allt är inramat och genomsyrat med de fagra tonerna från Bambi… på franska. Världen är full av så mycket vacker musik att upptäcka och avnjuta, försvinna in i… Så klipp ditt hår, om du inte redan gjort det, kliv ut i solskenet och drick några glas vin. Jag ska göra det till detta. Det är min bild av det.

Spotify: Fantastiska vårfåglar, gigantisk gråt, fnattigt skratt och fint vin när solen går ner (ta bara med dig en tröja och halsduk innan du går…)

*

*

En liten avslutande notering för den som måhända är lite förvirrad: Dessa spellistor är alltså uppbyggda med prologer och epiloger. Följaktligen är det Funeral Party som liksom ”inleder” och Gangpol & Mit är liksom tänkt som en ouvertyr. Enligt samma tes är Sweetheart I Ain’t Your Christ den ”sista” låten. Dom andra två är liksom bara där för att klinga av. Varför inte vara ambitiös?

Jag gillar’t, i alla fall.