Yerebatan saray

av Fredrik Fyhr

Jag söker mig till Miklagård. Jag vill vara kejsarens livvakt. Jag har muskedunder och en sabel; solen bränner huden, men jag är tyst och följsam under den. Konstantinopels vagga ska försvaras. Hundratals år av främlingars attacker och utspädd heder. Avarer, perser, araber; handelsmännen bolmar rökelser i Galata, dit spöket av Justinianus aldrig når. Jag rör mig i reservoarerna; jag flyttar på tunga stenklossar i palatset vid Misärens myr; tiden rör sig långsamt genom seklerna och jag är redan sedan länge död. Jag begravdes under de tunga valven, ovan vilka människor ännu rör sig. Där ute bränner solen huden, allt är som vanligt. Man har byggt en bro med sex filar, som är flera mil lång, och fram och tillbaka genom myllret rör sig köpare och säljare i olika storlekar. En avlägsen släkting lagar en pizza i en byggnad där lysrör flimrar och ett barn långsamt rör sig fram och tillbaka med en röd sockerklubba i munnen. Barnet har en mössa på huvudet, för det är kallt på julen i Skandinavien. Mamma betalar med kort. Quattro Stagioni. När dom gått tittar han på lysrören och konstaterar att lampan måste bytas. Det är möjligt att, när han släcker ner och låser pizzerian, bär mörkret och tystnaden samma dunkel som man kan känna svepa över marmorn, längs kolonnerna, genom luften i det underjordiska palatset.

Annonser