Söndag 1/5 2011

av Fredrik Fyhr

Det vänder nu. Denna känsla kan förklaras, i ord rentav, men det skulle inte tjäna så mycket till. Ett enkelt konstaterande: Den oansenliga harmonin av att kliva av i staden åtta på kvällen under senblå himmel, vandra till Kooperativet, inhandla diverse varor, traska vidare (med en värme över ansiktshuden som ger känslan av att ansiktet är lätt rostat), komma hem till en tyst lägenhet i ett tyst kvarter och börja förbereda för att tillaga en måltid. I was looking for some valborg but all I found was cigarettes and alcohol. Gillar poliscitatet från Uppasla via TT: ”Ett kaos av fylleri, våldtäkt och misshandel”. Lite poetiskt. Tänker mig att Lund var mer av det trevligare slaget, varför skulle annars tre poliser klockan tre på morgonen, med ficklampors iskalla precision, börja hota en ensam student för att han kissat mot en vägg? I övrigt 48 timmar av behagliga odysséer, emellanåt vissa sällsamma hållplatser. Rollspel, deríves, en och annan irrfärd. Rollspelen helt klart diffusa på valborg – var jag egentligen hela tiden i händerna på någon slags trollpacka? – på första maj mindre så; vaknar tio på morgonen av att grannarna spelar Streaplers Brittas fitta, till synes (höres?) på repeat. Och ikväll på Mårtenstorget, på uteserveringen vid Myntha en inhägnad med måhända hundra vita, blå, och grönfärgade dönickar på högljutt dött humör. Stämningen helt klart det av en stolt svinstia; inne på Coop ett litet myller av fylleri fyllera. Mellan allt detta alltså, det rör sig fortfarande om första maj, diverse röda stormar som tyvärr mest kändes som lite medioker snålblåst. En kvinna talar på Stortorget (samtidigt som jag betraktar Rådhus-skylten och undrar varför ingen nattetid kommit hit och klättrat upp där och bytt plats på r:et och d:et) med lätt sömnframkallande retorik om att klyftor ökar, orättvisor ökar, allt ökar, allt medan en tiggare går runt kring åskådarbänkarna och ber om pengar (”för mat”) men inte får en enda krona av någon som sitter där och lyssnar. Det vore inte helt fel, tänkte jag spontant, med ett slags kulturellt inbördeskrig av något slag…. och Malmös nya central är, i snälla ordalag, en vederstyggelse. Orwells sceneri och rekvisita är egentligen helt och hållet upphängt och dekorerat. Allt som behövs är egentligen att pjäsen börjar….. Det finns annat, tänker jag. Det finns hela tiden annat……. på andra sidan drömmarna…… På stationen är det förbjudet att beträda spåren; en röd ballong svävar omkring där nere, guppar lite lätt upp och ner vid dom livsfarliga skårorna. Ett tåg anländer, ballongen glider längsmed tågrälsens kant, alldeles oberört, och rullar tåget vidare, ballongen guppar vidare; överlever… En stämning av tidig Ian McEwan inföll idag på Möllan klockan halv sex ungefär.  En rad ambulanser i långsam rad gled förbi, detta kunde ses ifrån en restaurang på andra sidan torget. Omedelbart efter att de dykt upp i synfältet anlände ett störtregn alldeles ljudlöst; som en specialeffekt eskalerade smattret över markiserna. Snart därefter hördes unga gälla röster skråla Internationalen för full hals. Det lät ungefär som en Håkan Hellström-konsert. Gick förbi och betraktade denna katharsis-artade glädjeyra. Jag tänkte, åtminstone av tre anledningar, på Sheryl Crow. If it makes you happy, then why the hell are you so sad?

*

Annonser