Briljanta filmobservationer: Amityville – It’s About Time

av Fredrik Fyhr

Amityville: It’s About Time. 1992. :/. Det är inte lätt, det här. En pistol mot huvudet är inte någon dum illustration. Varför skulle det just behöva vara Amityville? Det här var en korkad idé! Så… Vad kan man säga om Amityville 6? Att den är bättre än Polisskolan 6? Fredagen den 13e del 6? Hellraiser 6? Åjo, men inte bara det. Vad sägs om detta: Amityville 6 är en remake på Amityville 4. Här går det undan! Fyran handlade ju som bekant om en mordisk golvlampa, men sexan har det lite mer subtila draget att låta skurken vara en hemsökt klocka. Filmen börjar med att en Tim Allen-wannabee-familjefar kommer hem med den nyinköpta härligheten och visar den för sin prototyp-familj; ex-frun (varför är hon kvar i huset?) och Vanilla Ice-sonen samt hans präktiga lillasyster. Filmen övergår omedelbart till den knepigaste sexscen jag sett sedan Tommy Wiseau freakade loss i The Room, och sen blir saker och ting förstås ännu konstigare. Inte så mycket händer egentligen i filmen; pappan blir utan anledning biten av en random mördarhund, ex-frun dejtar en hysteriskt rolig psykoanalytiker som är övertygad om att sonen är en ”pyromannazist”, sonen själv börjar halvdejta en gammal trollpacka och den präktiga systern gör en Sandy Dee och blir mordisk cheerleader. Lampan var helt klart charmigare än klockan (klockan är rätt tråkig, och har dessutom inga små ben att gunga omkring på) men filmen är ändå lite bättre än man kan tänka sig. Jag hittar åtminstone tre fantastiskt roliga scener som gör att filmen ändå får ett visst ölvärde. Men då ska man ha sett fyran först.

Annonser