Fredag 10/6 2011

av Fredrik Fyhr

Sol. Blekt ljus. I förrgår åska. För några dagar sedan enormt, som om himlen höll på att ätas upp av en Tyrannosaurus Rex. Jag känner sommarstiltjen lägga sig över mig som en rastlös känning, ett moln av otillfredsställande sveper in. Halva motorer rullar. Sömnbrist, indirekt. En hjärna som ständigt verkar påslagen men som ändå inte producerar särskilt mycket. Kände något kläckas inuti mig, något jag inte känt på mycket länge. Det var bara ett ögonblick i vimlet, en närvaro bakom ryggen på mig, i en lokal, någon intill, ett plötsligt. Ett litet plötsligt, bara. Annars vet jag inte vad jag har att konstatera som jag inte redan konstaterat. Jag tycker inte om reklam. Jag tycker inte om pengar. Jag tycker generellt inte om fett, socker, utfyllnad. Jag tycker inte om medveten ytlighet. Jag tycker inte om vedertagen underhållning. Jag tycker inte om att hänge mig åt eskapism med målmedvetenhet; det innebär exempelvis, i korthet, att jag inte vaknar på fredag och undrar vad det ska bli av fredagskvällen, den så kallade. Jag tror inte på omständigheter. Jag tror inte på dumhet och jag tror inte på vad som kan kallas intelligens. Jag tror inte på relativism. Jag tror inte på karriärer. Jag tror inte på framgång. Jag tror inte på tillväxt. Jag tror inte på byråkrati. Jag tror inte på att ställa sig i kö. Jag tror inte på att vänta på sin tur, veta sin plats, hoppas på det bästa. Jag tror inte på självständighet, att alla får klara sig själva. Jag tror inte på lögner, halvsanningar, omskrivningar. Inga varianter överhuvudtaget. Jag tror på förmågan och rörelsen. Att stå för allt man gör. Jag tror på människans fundamentala nakenhet. I ensamhet, fram till döden. Det finns ingen gyllene medelväg.

Annonser