Grannarna stönar och klagar (Klagobönen)

av Fredrik Fyhr

Grannarna stönar och klagar
Klagobönen uppklarar det sista stoft på stjärnhimlen av furu
(det vill säga alla linjer och former över trät)
och handen sveper över bordet undan
smulor av kakor och kex; Digestive

Tänderna tuggar och fastnar
Klagobönen fastslår det främsta av längtan som står som
svart och vitt
ristat och klart - färdigsmekt ligger katten - i hjärtetrakten
där fingret kittlar punkten på kroppen
där hud glider över till kött; Ballerina, extas

Hallelujan, duochjagigen, viljan
Klagobönen klargör, befriar, kletande blickar som tunga vi
slicka på kroppar
slickad och nöjd, din spinnande fröjd; jag är sugen nu
om barnen kan vänta blir dom stående
övergivna på en falsk station; ("nej")

Gråten som bölar och skvalar
Klagobönen ekar i den innersta kammaren, dit där solen aldrig
når
där du är jättejätteensam, där bara du kan gå
och du ångrar och tvekar och lider
men du kan ändå inte förstå; förstås

Spegeln som speglar din stänkskärm
Klagobönen sprutar och fyller ditt badrum, skit och sekret och
 var - överallt
(det vill säga orden försvinner, logik blir panik)
och du går under i dundret när hjärtat skärs, av,
allt du kan höra är bank-bank och dunk; åh, förlåt

Grannarna stönar och klagar
Klagobönen vill inte störa men faktiskt så stör dina böner
 den klara
luften, den stilla sköna atmosfären
Men vad vet fru Karlsson om Venus
och har Bosse byggt klart den där båten han skulle
bygga någon gång när han var sju,
den båt som skulle ta honom till månen,
kanske den guppar i vassen ännu
Annonser