Middag på en välbekant gata 10-13

av Fredrik Fyhr

10.

Praktisk erfarenhet är överskattat. Idén om den praktiska erfarenhetens vikt är sprungen ur missförståndet att en handling i sig är betydelsefull. Eller rättare sagt att handlandet är betydelsefullt. Att det inte spelar någon roll vad man gör bara att man gör. Det är också sprungen ur föreställningen att sinnesintrycken i sig, eller bara förströelse eller ”underhållning”, är viktigare än att lära sig något ”djupt” om sig själv eller världen. Låt säga att jag väljer att inte ta hallicugena droger. Det är egentligen inte konstigare än att jag inte tänker hoppa bungy-jump eller springa Stockholm maraton. Jag förstår redan vad det är. Jag behöver inte ”testa” något som är så enkelt att räkna ut på förhand. Det är så enkelt att räkna ut på förhand eftersom det är så övertydligt, det gör allting irrelevant. Det kommer bara vara vad det är. Det enda du kan göra är att testa. Ingenting kommer att hända, eller förändras. Man bör enbart göra saker om man
har klart för sig varför man gör det. Man bör aldrig göra saker för görandets skull. Då är man nog illa ute. Då saknar man kanske helt teoretisk erfarenhet. Och teoretisk erfarenhet – det man ibland kallar ”livserfarenhet” – är däremot underskattat. Sådan är vår värld. ”Hur kan du veta att det är så dåligt om du inte har prövat det?” Svar: Därför att jag kan tänka själv.

11.

Att leva livet som det är, inte som det bjuds. Att inte leva i bilder, de bilder som vår ”värld” är uppbyggd av. Att inte bry sig om de perspektiv som du förväntas härleda ditt liv till. Tankar om vad som ”bör” vara. Du är arbetslös – det är innehållslös information. Du är trettio år gammal – det är också innehållslöst. Det får den mening du ger den. Att förstå det, våga leva fri från dessa bilder. Att förstå att bilderna först och främst är innehållslösa. Att förstå att man inte behöver någonting för att leva. Inte kärlek mellan man och kvinna, man och man, kvinna och kvinna. Inte barn, inte jobb, inte pengar, inte karriär. Inte ens ett hem. Inte ens mat, om allt ska hårddras, åtminstone inga stora mängder. Därmed inte sagt att man måste leva som en eremit. Tvärtom kan man leva hur man vill. Men att leva livet som det är – själva upplevelsen av livet – och att välja bort alla föreställningar om det och bara leva det. Att förstå att livet bara är livet. Att gå längs den väg som är ens liv, möta det som kommer i denna väg, vad det än är, och acceptera det.

12.

Att allting är relativt betyder inte att sanningar inte finns, eller att ens tankar och
känslor, åsikter och uppfattningar är godtyckliga. Relativism är en enkel väg till att gömma sig undan alla sanningar om sig själv. Men man måste leva nära inpå sig själv, tätt intill sin andlighet, hand i hand med sig själv. Du är inte relativ. I ditt hjärta finns ett färgspektra. I ändarna av detta spektra är du svart eller vit.

13.

Ska man nödvändigtvis leva sitt liv enligt deterministiska idéer och teorier bör man komma fram till sina egna idéer och teorier. Det finns få saker som är så beklämmande som unga människor som anser något, till synes med hela sina hjärtans inlevelse, för att sedan hänvisa till vad dom läst häromveckan i sin kurslitteratur. Tänkta tankar och ord är blommor på en äng. Plocka dom och gör din egen bukett. Lägg dom i en vacker vas som också bara är din. Blås glaset själv.

Annonser