Politiska personligheter

av Fredrik Fyhr

Du är en fluffig och prålig typ med usel smak. Du har inte ens märkt att det hjärtformade också kan likna det stjärtformade; ändå har du fyra rumpor som du tror är blomblad. Du ger sken av att vara en fredlig och ”luftig” personlighet, men du har också en sällsam inställsamhet som gör att man bara litar på dig om man är naiv eftersom man misstänker att du egentligen är en väldigt obehaglig typ. Men det finns gott om naiva, så du är inte sen att utnyttja dom.

Du är kall och sjukt aggressiv, spretar åt alla håll samtidigt och skjuter på allt som rör sig. Du har fått för dig att du kan göra vad du vill och du skiter i alla andra än dig själv – detta har du blandat ihop med frihet för ”alla”. Kommer man för nära dig är det dock plötsigt inte så fritt; då hugger du till med våld och säger att det är din rätt. Du är ointresserad av andra uppfattningar.

Du är otroligt mesig. Världen snurrar runt och människor springer hit och dit, motstridiga idéer och uppfattningar kastas fram och tillbaka, och där sitter du med ditt Gevalia-kaffe och dina kanellängder och tjurar över att ingen kommer och hälsar på. Man kan inte ens fika hemma längre, som förr, utan det är en massa koffihaus och kafe å lä och vad det nu är. Nu tycker du minsann att alla bannemig SKA komma hem till dig och hålla dig sällskap och ha trevligt. Men det är ju ingen som hör av sig och du har ingen ajföun heller. Ock, ock, ock…

Du är också ganska mesig, men du har åtminstone ganska snygg frisyr. En gul kalufs som är fräsch men lite ungdomlig också sådär; hållningen är inte heller så fantastisk, du är lite böjd sådär som en intelligent men bara lagom upprorisk tonåring motvilligt påväg till skolan med händerna i fickorna (typ som han Zits-killen). Du har en massa idéer om hur allt ska bli bättre, men folk gillar dig mest för att du är mysig och tolerant, och när allt kommer omkring vågar du inte välja sida, så du står mest där och ser halvtuff ut. Som om du väntar på bussen, lite så. Du tänker på miljön, tänker du. Allt är som vanligt egentligen.

Du är iskall och överdrivet logisk. Du behöver inte ens ben att stå på, du har istället stora ogästvänliga kanonkulor som sammanlänkar dina raka rör. Du saknar helt fantasi. Om man vänder dig på snedden ser du ut som en kemisk formel, om man vänder dig upp och ner blir du W som i Warrior. Ja, du är överlag ganska militärisk i din approach. I hemlighet är du sur över att du inte bara kan jämna ner dina futtiga motståndare till marken så du slipper höra deras jävla tjat om rättivsa och solidaritet och detta orealistiska trams. Världen är inte rättvis, tänker du. Fatta det nån gång, era fjollor. Det är först till kvarn vad gäller livets gröna gräs, och skiter det sig så får man väl stå sitt kast och förlora spelet, dö under en bro eller nåt; vem bryr sig egentligen. Men utåt sätt knyter du förstås kostymen och håller masken, såsom det anstår en gentleman. Du lyssnar på Da Buzz och blev på lite bättre humör när John Lennon sköts.

Du är lite skum egentligen. Alla kan ju se att du är en glad typ, men vad har du för ett ansikte egentligen? Du är liksom uppluckrad, hänger inte riktigt ihop och är tokröd ungefär som om du fått någon slags permanent feber. Det ser ut som att man skulle kunna snurra dig som ett hjul om man försökte, alternativt använda dig som kaststjärna eller Halloween-mask. Det ser ut som att du gått sönder, fått en paj i ansiktet eller nåt sånt, liksom blivit suddig. Eller som att folk blivit väldigt arga på dig och slagit sönder ditt ansikte med en stor slägga. Det lustiga är att du är glad ändå. Det verkar inte vara något som får dig att bli ledsen. Du känner det hopp som man bara känner om man är mycket storsint och samtidigt fantastiskt egotrippad.

Du har pissat i en blå pöl. Detta har du gjort för att du tyckte att det behöver göras. Det blå behövde lite gult. Längre än så har du inte kommit. Dom flesta bara tittar och skakar på huvudet oförstående. Själv tycker du att pisset är guld värt. Du känner verkligen inte hur illa det luktar, för du är uppenbarligen inte särskilt begåvad.

Du är en riktig eldsjäl, fladdrig och röd och samtidigt koncentrerad i mitten som ett peace-tecken. När allt kommer omkring har du helt rätt. Du kommer in och säger: Men hallå, det är ju såhär det är, fattar ni inte det? Och dom flesta håller egentligen med dig, det är bara det att människor är flockdjur och faller för grupptryck. Det står i tidningen att du inte är nåt bra, så därför är det inte alla som bjuder in dig på festerna. Inget blir förstås bättre av att du själv är rätt dryg och otrevlig mot var och varannan människa, det kan inte vara lätt att vara den som har rätt jämt, och i slutändan kommer nog dina drömmar om världsherravälde inte riktigt bli mer än ett kalas för dom närmast sörjande. Men brinn på, för all del.

Annonser