Klyschlistan: Cinematiska katastrofberedskaper mm.

av Fredrik Fyhr


Det sensuella dramapratet

Allvarliga good-guys. Allvarliga folk från höga höjder som, till exempel, tvingar med sig huvudpersonen utan att denne förstår sig på vad som händer och som inte svarar på frågor kommer visa sig vara goda och det kommer visa sig att det finns en god anledning till varför dom varit så allvarliga.

Betingat oväder. När dunder och åska uppstår samtidigt som något läbbigt eller dramatiskt händer. Märkligt nog en klyscha som överlevt såväl Bela Lugosi som Scooby Doo.

Budskapsplantering. Om en film har något form av specifikt budskap – t.ex man ska komma ihåg dom som står en närmast, man ska vara sann mot sig själv, man ska inte leva ytligt och teknologiskt osv – så kommer detta budskap planteras tidigt i filmen med diverse övertydligheter som ska vara osynliga detaljer.

Den presentiella förklaringen. I allvarliga situationer nämner någon att presidenten informerats, eller är i säkerhet, för att man ska förstå att det är en allvarlig situation.

Den presentiella skitstöveln. I katastrofscenarion representeras alltid presidenten på ett eller annat sätt av en eller flera skitstövlar som bara tänker destruktivt och inskränkt. Deras enda uppgift är att reta upp publiken.

Det amerikanska undantagsfallet. Utomjordingar är lika sugna som vem som helst på att turista i USA för dom åker alltid först och främst dit. Detsamma gäller för kometer och andra superkatastrofer.

Det sensuella dramapratet. När två karaktärer pratar dramatiskt och aggressivt fast med sexuellt upphetsade stämmor; ofta är det den manliga karaktären som står bakom den kvinnliga och pratar om hur mycket han hatar henne och hon ser både förtvivlad och lite sådär kroppsligt förvirrad ut. Patriarkal dominans ftw.

Ekokammaren. Fenomen som uppstår när en eller flera karaktärer ropar ett namn i all oändlighet tills det blir outhärdligt att lyssna på.

Garanterad medvetslöshet. När karaktärer på film slår sig i huvudet får dom aldrig hjärnskakning eller andra mer eller mindre allvarliga skador – dom tuppar istället av på ett ganska onaturligt sätt, och dom förblir medvetslösa så länge som manuset behöver. Alla filmkaraktärer vet detta – om en person vill knocka en annan så är det därför bara att sopa till denne (antagligen med rätta knycket, eller nåt sånt) så kan man därefter fritt bära omkring på den medvetslöse som förblir i stort sett död fram tills dess han (ibland hon) måste vakna. Den garanterade medvetslöshetsregeln kan appliceras på varierande sätt.

Hitchcocks 20-minutersregel. En film har 20 minuter på sig att övertyga sin åskådare. Myntat av Hitchcock, fungerar högst frekvent.

Indirekta dödsmarkeringar. När en birollskaraktär – ofta en vän till huvudpersonen – tidigt i filmen säger att han eller hon ”fått hotbrev” eller ”känt sig förföljd” eller liknande är det ekvivalent med ”jag har ungefär två scener till i den här filmen innan jag är död”.

Lastbilsväckarklockan. När en person somnar vid ratten på sin bil kommer föraren glida över till fel körfält, men vakna till liv av en mötande långtradare som tutar och slår på helljusen.

Read My Character. När det förklaras så mycket som möjligt om huvudpersonen i den första scenen han eller hon är med i. Besläktat med Budskapsplantering.

Skoltrötthetsexemplet. En filmhjälte på high-school svarar inte när läraren frågar en specifik fråga. Oftast har denne tankar på annat, och stirrar drömskt ut i ingenstans men han/hon kan även vara distraherad av något eller någon annan. Den enda som svarat på frågan trots dessa omständigheter är Jamie Lee Curtis i Halloween, men då var hon också en pluggis.

Tvåtaktsklippet. Klipp på ungefär en sekund (oftast två eller tre taktslag) som ackompanjerar en explosion – oftast ett fordon (se allmäna fordonsregler), också besläktat med ”Ögonblicket före smällen”. Det rör sig oftast om en bild föreställandes en motortank det droppar ur, eller något liknande.

Klyschlistan

Annonser