Hjärtkula

av Fredrik Fyhr

Kärlek är som vilken annan energi som helst
för att bli av med den måste den förbrännas
Det är oftast svårt, det tar oftast tid
Och tro inte att jobbet är gjort bara för att du blir trött,
och väljer sömn.
Du kan inte se det som bara känns
Du kan inte nå det som bara rör dig

Det måste brännas över tid, det måste brännas över långa svarta stråk av tid
Det måste brännas på armlängds avstånd,
det måste brinna parallellt, pågå i en perferi av ditt liv,
annars brinner det för nära,
då brinner också du

Det måste brännas och brännas och brännas och åter brännas
Det har en tendens att föröka sig, det kräver ingen annan part
låter du det vara delar det sig som celler, fortsätter bubbla som fjärilar av eld
som lyser i mörkret, stör din sömn

Det finns ingen anledning till oro
Det är ingen fara
Du gör oftast allt det här ändå,
omedvetet, omärkbart, är det också
livets gång som brinner
bränner allt den lämnar bakom sig
Och det värsta bränner du i början
med dånande tårar,
förtryckande skrik,
skrikande vrede,
skälva, panik, så blir det tyst, så tyst

Det som blir kvar blir kvar som dimma, som gas
Det som blir kvar förbränner du tills en dag
då det faktiskt är förbi

Och i ditt rum hörs plötsligt eko
i ditt liv finns plötsligt luft, och vita gardiner
och det är något som glittrar till

Där, längst ner i botten av dig själv ska du hitta ett föremål
och du ska böja dig ner och studera det mellan fingrarna
en mycket liten, mycket rund kula

den har inte förbränts,
den kan inte krossas,
den är vad som blivit kvar

Håll upp den mot solen, och du ser dess dunkla innehåll
Det är en kula av minnen men också glömska
Det rymmer en ordlös känsla du kan inte förneka

Du gör bäst i att ta den, placera den
på en lämplig plats i ditt hjärta,
bära den där, med det kast du står
Du blir ändå aldrig av med den

Sådana här saker lämnar spår
Dom fungerar så

Annonser