Saker jag skrev 2002: Mitt kvarter

av Fredrik Fyhr

Ingenting
Det är vad jag känner

när jag tittar ut
på mitt gamla kvarter

Jag är utanför allting
Jag är någon annanstans

Och jag är trött på att hoppas
och på att verkligen tro

Att det ska komma något
som jag ska minnas så

I mitt kvarter
krävdes en del fantasi

Gräv en grop åt fienden
och hamna sedan själv däri

Det sägs att det man växer in i
alltid kommer följa med en

Och att det färgar en
tills man själv har blivit en

Men har det inte gått lite långt?
det börjar kännas en aning trångt

på varje gatsten här

Jag är inte längre med
i sökande på identitet

Alternativt?

Men söker jag för många svar?
är springande barn också du och jag

i vårt kvarter?

Vem är jag, var är jag, vad ser han i dig
och ingen ser

som att ingen hinner finnas till
kriser, grubbel, allt därtill

och då vill jag ändå tillbaks
till mitt kvarter

Det står politiker
i bås på stadens torg

Alla människor går förbi
utan glädje, ingen sorg

Och ur detta medvetande
föds ännu en ny generation

varför är vi aldrig så mycket mer värda
än någon politisk idé? 

Hur har vi förvandlat allt?
Lever jag här mitt bland jordens salt?

Vem kan då kallas för sann?

Vad händer när den här marken blir till sand?
Vad händer med alla som vill tro, men inte kan?

Det verkar så lätt just nu
men jag kan inte få fram ett enda ljud

Jag vet inte vad jag ser

Men jag ser det varje dag här
och måste ändå följa livets väg

Så vad är det värt?

Mitt kvarter, jag menar
Vad är då
mitt kvarter värt?

Ett kvarter.

*

11/9 2002

Annonser