Saker jag skrev 2002: Mitt kvarter
av Fredrik Fyhr
Ingenting
Det är vad jag känner
när jag tittar ut
på mitt gamla kvarter
Jag är utanför allting
Jag är någon annanstans
Och jag är trött på att hoppas
och på att verkligen tro
Att det ska komma något
som jag ska minnas så
I mitt kvarter
krävdes en del fantasi
Gräv en grop åt fienden
och hamna sedan själv däri
Det sägs att det man växer in i
alltid kommer följa med en
Och att det färgar en
tills man själv har blivit en
Men har det inte gått lite långt?
det börjar kännas en aning trångt
på varje gatsten här
Jag är inte längre med
i sökande på identitet
Alternativt?
Men söker jag för många svar?
är springande barn också du och jag
i vårt kvarter?
Vem är jag, var är jag, vad ser han i dig
och ingen ser
som att ingen hinner finnas till
kriser, grubbel, allt därtill
och då vill jag ändå tillbaks
till mitt kvarter
Det står politiker
i bås på stadens torg
Alla människor går förbi
utan glädje, ingen sorg
Och ur detta medvetande
föds ännu en ny generation
varför är vi aldrig så mycket mer värda
än någon politisk idé?
Hur har vi förvandlat allt?
Lever jag här mitt bland jordens salt?
Vem kan då kallas för sann?
Vad händer när den här marken blir till sand?
Vad händer med alla som vill tro, men inte kan?
Det verkar så lätt just nu
men jag kan inte få fram ett enda ljud
Jag vet inte vad jag ser
Men jag ser det varje dag här
och måste ändå följa livets väg
Så vad är det värt?
Mitt kvarter, jag menar
Vad är då
mitt kvarter värt?
Ett kvarter.
*
11/9 2002
