Middag på en välbekant gata 14

av Fredrik Fyhr

14.

Det här är ingen liten lek. Det är inte något slags skådespel, performance, något hypotetiskt. Det är ingenting som utgör en meningslös paus från tillvaron för att underhålla eller upplysa, eller belysa ett perspektiv, bjuda på ett budskap, lättsmält som en lyckokaka. Det här är själva perspektivet, det här är själva budskapet, det är ett och samma som tillvaron. Det är tillvaron, vad det hela är. Låt mig stå naken längs en bergskedja i väntan på den stora smältningen. Ge mig ett perspektiv där jag är en myra. Försök tolka den bild som är allomfattande. Försök bidra med ditt någonting till detta ingenting, försök göra tvärtom. Dessa saker vi gör går inte att motivera. Med saker menar jag vad det låter som. Sysslor, handlingar, diverse. En mening för det går inte att förklara, så vi försöker försvara något meningslöst. Under tiden råder överallt kaos. Invånaren av den påhittade kontrollens landskap är nervös och osäker just för att hon känner kaoset, då det är det verkliga, trots dessa pappväggar av kontroll omkring oss, då de är de artificiella. Människan såg en gång för första gången solen gå ner, lärde sig snart därefter att den gick upp igen. Årstider kom och gick. Det kan upplevas, konstateras, det verkar i tydlighet. Man kan säga att det som finns är ljus och mörker. Tydligast manifesterat i liv och död. Inga spekulationer, bara upplevelsen i sig. Ljus, mörker, enbart, utan vidare sammanhang. Ingenting annat finns. Det här är ingen liten lek.

Annonser