Briljanta filmobservationer: The Bad Seed

av Fredrik Fyhr

The Bad Seed. 1956. :). Waah! Det här måste vara den läskigaste filmen jag sett på ett tag. Den börjar som en typisk inky-dinky-doo-daah-film från 50-talet med en Doris Day-aktig mamma och en sån där pappa med haka som en perfekt fyrkant som jobbar åt militären; och titta där, dom har en söt åttaårig dotter också. Hon har fluffig klänning och långa flätor. Men mamma anar oråd. Det är något skumt med sättet hon står i spegeln och prövar fula solglasögon och spelar Claire de Lune om och om igen på sitt piano… Kan det vara så att hon är… en psykopat som dödar sina klasskamrater? Oh yes. Det här är en 50-talsfilm om en liten iskall åttaårig jänta som egentligen är psycho killer. Hon är både sjukt creepy och sjukt störig; man inser att man vill sopa till henne hela tiden, men samtidigt är man rädd för hon har en tendens att ha ihjäl alla som inte gör som hon säger (sen säger hon att det är delas fel). Den här filmen är byggd på en pjäs, som i sin tur är byggd på en bok, och den är väldigt teatral men för ovanlighetens skull är det inte till filmens nackdel. Det känns som att dagens filmpublik inte är intresserad av vad karaktärer pratar om, utan bara när dom ska sluta prata så att nåt kan ”hända” istället. Oftast är teatrala drag i film visserligen brister (för filmen, inte karaktärerna, ska ju helst berätta handlingen) men i det här fallet finns det en thriller-mässig poäng i att så pass mycket av den ohyggliga storyn lämnas till åskådaren att fantisera om. Den har en massa intressanta lager, och den föder den där klassika frågan vem och vad är det vi relaterar till ”normalt”? Dessutom blir den oundvikligen någon slags protestfilm mot 50-talets gullegull-filmer. Man kan kanske klaga på att filmen är lite lång, och att slutet är… skumt… men den är samtidigt enormt mycket mer spännande, intelligent och kuslig än dom flesta skräckfilmer som görs idag. Det är svårt att föreställa sig att den här filmen kom så tidigt som 1956. Å andra sidan avslutas den med en epilog som är… ja, för festlig för att avslöja. När filmen är helt slut kommer också ett meddelande till publiken som förklarar att allt bara var en film och att publiken inte ska gå hem och ”vältra sig” i filmens ”ovanliga tema”. Tror jag det!

Annonser