10 filmer: 2. De sju samurajerna

av Fredrik Fyhr

Akira Kurosawa, 1954. Den här filmen chockade mig när jag såg den första gången. Jag var fjorton år och skrev på IMDb att ”Year after year I have lived with PULP FICTION and STAR WARS as favorite movies, without even knowing that there were some movies who aren’t just movies”. I efterhand har jag av någon anledning tänkt att den skulle ha mattats av, men varje gång jag återkommer till den är det som någon slags högläsning ur bibeln hos en mycket religiös familj eller något sådant. Det är lagren som gör det. Här har vi en intrig som är så enkel – fattiga bönder mobbade av banditer, hyr sju samurajer som försvarar deras by, det blir stridigheter, många dör – att vilken ung filmare som helst utan pengar skulle kunna göra en hygglig b-film av den. Man kan, indeed, notera att dom amerikanska filmer som gjordes med den som förebild – inte minst 7 vågade livet – mest fokuserat på just intrigen filmen följer såsom tidig ”actionfilm”. Men det som är så fantastiskt med den här filmen är att den är så otroligt mycket mer än så, och det verkar som att den avsiktligt försöker täcka så mycket mark som möjligt. En ledtråd: Om filmen nu har en sådan enkel intrig, varför är den nästan fyra timmar lång? Svar: Därför att det är en film som ingående, och i maklig takt, diskuterar människan och hennes olika villkor. Filmen handlar – och inte alls på något ytligt sätt utan verkligen alldeles djuplodande – om hur viktig vänskap är mellan människor. Om hur ansvar och lojalitet är avgörande för att leva ett fruktbart liv. Om hur fattigdom ser ut, och hur fattiga människor fungerar, men också om hur pengar är något fullständigt värdelöst. Om klass, om ursprung, om stolthet. Om hur varje människa har sin egen speciella unika förmåga. Om hur gamla människor vet mer än unga människor. Om hur starkt det är när unga människor blir förälskade. Om vad krig gör med människor och även vad bara själva livet i sig gör med människor. Om hur viktigt det är att kunna skratta åt sig själv. Om ditt, om datt, om alltihop och så vidare. Det här är en film som verkligen omfamnar så många sidor av mänskligheten att den saknar motstycke, och om 2001 är filmen som handlar om mänskligheten från längsta tänkbara utzoomade läge så är det här filmen som zommar ner på gräsrotsnivå och ber oss se oss omkring och säga hej, här är din nästa, här är vi allihop vi människor, så här ser vår värld ut och så här brukar våra liv te sig. Det är också förmodligen den enda film som förtjänar att vara nästan fyra timmar. Till och med Borta med vinden har en del transportsträckor, men den som återkommer till De sju samurajerna – och det bör man göra, om och om igen – kan notera att inte en enda scen består av onödiga repliker, överflödiga händelser, eller meningslösa tomma minuter. Det är en film som verkligen ska se ut såhär. För att citera mig själv, som jag tydligen skrev den femte juli år 2000: This is simply a movie that I recommend to everybody.

Annonser