Bullens brevfilm till Sankt Nikolaus

av Fredrik Fyhr

Det var en gång en pojke som aldrig växte upp. Han skrev ett brev till tomten, och postade det, som han gjorde varje år. Han önskade sig alltid en fjäril i en burk. Han lyckades aldrig fånga sina egna fjärilar. Han önskade sig även kläder att en dag växa in i. Han önskade sig nya händer, som inte förstörde allt dom rörde, och nya ögon som inte såg igenom allt framför dom. Han önskade sig kunna känna rädsla. Han önskade att han kunde bry sig om vad människor skulle kunna tänkas tycka om honom; överhuvudtaget önskade han att han kunde bry sig om vad vem som helst skulle kunna anse om saker han gjorde och tänkte (det räckte med en enda). Han önskade att han skulle bli någon som normal, bara lite cool, kanske ett språk där han kunde prata med människor så att ingenting hände. Han önskade sig färre drömmar. Han önskade sig bättre, tommare sömn. Han önskade sig bort från all slags längtan. Han önskade slutligen också att tomten skulle trolla bort hoppet han alltid kände, hoppet om att någon dag skulle hans önskningar gå i uppfyllelse. Han önskade med andra ord ett svar, något i stil med det han aldrig fick.

Naturligtvis kunde han inte uttrycka allt det här, för fastän han var ganska gammal nu så var han ju inte alls gammal.

Årets brev löd:

Hej Tomten! Nu har jag levt här jättemånga år men ändå har ingenting hänt. Du har aldrig svarat men jag har fått lära mig att man aldrig ska ge upp. Hursomhelst har jag i år upptäckt en ganska stor klump i bröstkorgen, jag tror den är gjord av is. Den är tyvärr både kall och hård. Kanske glimmar något inuti, men jag är inte säker. Det är jobbigt för det gör ganska ont. Jag önskar mig i år ett elddon som är stort nog att få det att smälta.

Advertisements