Middag på en välbekant gata 24-26

av Fredrik Fyhr

24.

Men om vi ändå stannar vid emotioner en stund och begrundar detta fenomen – för emotioner är, i allra högsta grad, ett verkligt fenomen – ter sig de dock inte fascinerande? Frågan föreslår en direkt självmotsägelse och brott mot föregående punkt, men det kan inte hjälpas. Dessutom är det en sanning med modifikation, för ingen rationell varelse skulle förringa känslor som något ovidkommande. Man kan alltså se hur emotioner inför intellektet framstår som ”fullständigt rationella och oförklarliga” men om man utgår ifrån denna underliggande sanning, och istället tänker sig en förklaring ovanpå denna kausaliska heltäckningsmatta, kan man åtminstone förstå dess verkan och i takt med att man studerar sina känslor kan man också lära känna sig själv bättre och, slutligen, förbättra sin livskvalité. Om du exempelvis vet när du känner på ett visst sätt, så är det ju egentligen bara en nivå sämre än varför. (Och varför går som sagt aldrig att förklara, bara spekulera i). En av de allra viktigaste saker en människa har att lära sig om sitt eget personliga känsloliv torde vara att förstå vad som (i en själv) frambringar kärlek, oro, fasa, åtrå, begrundan samt förvirring, avtrubbbning, någon form av oklar känslobildning (de tre sistnämnda är synnerligen viktiga att ta itu med).

25.

Vid första anblicken kan det se ut som att vi här har att göra med positiva och negativa känslor, men det är inte nödvändigtvis sant. Inom sociologin kan man läsa teorier om vilka av emotionerna som tillhör ”den mänskliga naturen”, och vilka inte; men det kan te sig ovidkommande ur ett rent filosofiskt perspektiv. Alla känslor är nämligen till någon mån övermäktiga, och de anländer allt som oftast mitt i den vakna medvetandeströmmen utan förvarning (dvs. ”mitt i vardagen” eller ”när som helst”, utan hänsyn till omständigheterna). Ska man dela in emotioner i olika kategorier vore det kanske mer fruktbart att dela in dem i offensiva och defensiva känslor. En offensiv känsla är en känsla som verkar attackera utifrån medan en defensiv är en känsla som verkar vända sig inåt (jag säger ”verkar”, eftersom känslor egentligen enbart har att göra med det inre själalivet). En offensiv känsla – som fasa och åtrå – verkar uppstå i ett vissst ögonblick som från ingenstans. En defensiv känsla – som begrundan, förvirring, oro – verkar födas ur en mer naturlig visshet, och innebär ett annat lugn, ty detta är känslor gjorda att gnaga på. Offensiva känslor, å sin sida, mattas av/försvinner helt/utvecklas efter det ursprungliga ögonblicket känslan uppstod. Man kan också tillstå sig att säga att defensiva känslor stimulerar intellektet, medan offensiva är renare och därmed destruktiva och/eller hotbilder i förhållande till olika sociala strukturer. Kärlek är den mest sofistikerade och avancerade känslan, eftersom den är ett avancerat nätverk av omständigheter och insikter, bygger på och innefattar alla känslor och även mycket av intellektet; slutligen är den också helt och hållet unik från individ till individ.

26.

Förvirring, avtrubbbning, oklara emotioner eller känsloströmningar är synnerligen viktiga känslor att begrunda för en människa. En viktig sak att poängtera är att dessa känslor kräver tankeverksamhet för att förstå och det kan därmed vara frestande att helt enkelt ignorera dessa känslor. Ett barn kan exempelvis känna oro, fasa, kärlek instinktivt, men ett barn som känner oro eller förvirring kan bevisligen inte hantera denna situation enbart utefter sin mentala kapacitet (eftersom ett barn inte i några avseenden är självständigt). Men en vuxen människa som väljer att inte begrunda sina känslor av oro och förvirring gör misstaget att tro att bara för att man inte tänker på det så kommer det försvinna. Det förhåller sig förstås tvärtom. Känslor av oro (hädanefter väljer jag för enkelhetens skull att kalla det enbart oro) kan givetvis härledas till ett mottagande fenomen (till exempel: Herr X blir ängslig i folkmassor – Herr X kanske har problem med offentligheten – Herr X kanske är överdrivet privat – Herr X kanske har ett överdrivet behov av isolation – Herr X kanske behöver öppna upp sig mer, etc.). Men den som inte väljer att möta sin oro kommer välja att låta det ursprungliga problemet växa (”Herr X kanske behöver öppna upp sig mer”) tills det inte längre kan hållas kvar i det undermedvetna och måste röja sig själv; Herr X kommer kanske i det här fallet få en panikångestattack på väg till tunnelbanan, låt säga på en tisdagmorgon som av olika omständigheter blivit oväntat stressig. Det allvarliga är att Herr X inte kommer förstå varför han får sin panikångestattack, eftersom han inte förstår att han haft detta problem till att börja med (han har ju valt att inte begrunda sin oro). Kontentan är att ju mer en männsika lär sig om sina svaga punkter, desto starkare kommer en människa bli.

Annonser