förlamad, förlamad

av Fredrik Fyhr

Allting kan inte komma uti ingenting
Det som sker det sker,
oavsett vad du vill
Ett stjärnfall på himlen är: någonting
Du tänker alltså finns: någonting
förlamad, förlamad

Och ingenting föds inuti is
olation, du är redan en på en miljon
Utanför dörren din springer människor omkring
Du sitter där du sitter,
har du glömt nånting?
förlamad, förlamad

Vad som helst kan komma uti vad som helst
och utan tro bidde ingen frälst
Men när ärlighet helt
 enkelt inte lönar sig
och du är inte rädd,
då blir en annan rädd för dig
förlamad, förlamad

Och vem som helst kan känna något speciellt
Men har du så svårt då att räta på ryggen
och när det är tanken som räknas då räknar du den
igen och igen och igen och igen

så att det plötsligt snurrar runt, och du snubblar till
och kärlekspiskan som en sval snålvind
i ditt varma hjärta,
där du alldeles nyss
tappade en dröm i parketten, där den gick i kras
om en sista kyss, som gjord av glas

När du inte kan fokusera på det du vill åt
då blir du just precis den andres syndrom
Bland alla band du klippt, ingen som rörde dig
ingenting börjar om
här vid denna punkt igen

Och gud – som var en röst i dig
blir en brud – som aldrig visar sig
och vad som helst kan hända så du känner väl
att det knakar i dina skogar, överallt, här där
det är vad som helst, när som helst
och ingenting, nej,
 det kommer inte ske någonting, nej,
Det kommer bli skit!
Det kommer gå åt helvete igen!
(och du kommer ligga där nere i hålet igen)

Du kommer inte undan, nu är du där som då
och Vad Som Helst blir Det Där ändå
försök vad som helst
seddu, allt löser sig
Men du har nånting som brinner i dig,
du har nånting som brinner i dig,
förlamad, förlamad

*

2/12 -11

Annonser