Klyschlistan: Idioten, och andra avgörande förutsättningar

av Fredrik Fyhr


Keanu Reeves spelar ofta ”idioten”. 

Ambulans-epilogen. En actionfilm tenderar att ha en epilog vid ambulanserna efter att den huvudsakliga dramatiken är avklarad. Alla karaktärer placeras här där dom hör hemma – halvviktiga birollskaraktärer står och snackar på något krasst sätt, hjälten och tjejen hånglar med en och annan rolig replik, comic relief-karaktären rullas ut på bår och gnäller om att han ska ta semester; eventuella byråkrater hamnar i hetluften och ett av filmens stående skämt tas upp en allra sista gång.

Barn på häst-vådlighet. Barn och hästar i kombination resulterar oftast i dödsolyckor. Se Borta med vinden, Barry Lyndon.

Det dumma beteendet. Vedertagen karaktärsegenskap. Helt enkelt karaktärer som beter sig som om dom är oförmögna att förstå konceptet logik eller som om dumhet var lag. Det kan röra sig om att en smart karaktär förklarar något Extremt Viktigt för den dumma karaktären, som sedan Ignorerar Instruktionen eller rentav gör Precis Tvärtom. Men det kan också vara mer generell dumhet; en karaktär kan till exempel upprört förklara för polisen att hennes sons leksaksdocka egentligen är en seriemördare och av någon anledning tro att dom ska tro henne; sen bli upprörd och säga typ ”You HAVE TO BELIEVE ME!”

Det omedelbara telefonsamtalet. När hjälten pratat klart med någon, oftast en eller en i raden av flera minimala karaktärer, som därefter omedelbart tar en telefon till sig för att meddela skurkarna att ”he’s on his way” eller något liknande.

Högriskjobb. I film finns vissa extrema högriskyrken. Säkerhetsvakt, brevbärare, ubåtspersonal och laboratoriearbetare med såna där dräkter som Absolut Inte Får Läcka In Luft tillhör de allra mest utsatta grupperna.

Idioten. Huvudpersonen som gör att hela filmen kan fungera. Hade huvudpersonen inte varit en idiot hade filmen varit över till att börja med. Idén är besläktad med ”The Idiot Plot” men i det här fallet står och faller allt på just Idioten i huvudrollen, som aldrig fattar vad alla andra i filmen förstår och som publiken redan från början listat ut. jfr Butterfly Effect, Djävulens advokat.

Kidnappningssannolikheten. Sannolikheten att en karaktär – oftast en fru eller dotter – blir kidnappad. Är stor eller liten beroende på omständigheterna som frun eller dottern försätter sig i. I Taken är till exempel Liam Neeson gammal hemlig agent som är sur över att dottern åker till Paris. Hennes kidnappningssannolikhet är 100% och det första som händer henne är följaktligen att hon blir kidnappad.

Mödralinjen. När två kvinnliga karaktärer på ett eller annat sätt kommer överrens eller känner samvaro genom att båda är kvinnor och mödrar (eller potentiella mödrar).

Någon måste dö. Den oskrivna regeln att någon måste dö för att ett drama ska bli starkt. Detta gäller inte bara amerikansk film utan dramagenren i allmänhet. I verkligheten är det dock ett missförstånd, vedertagna dödsfall kan rentav stjälpa en film eller få effekten av mattas av och bli förutsägbar; framförallt eftersom ”någon måste dö”-regeln är så stark att dödsfall ibland trollas fram av långsökta och orealistiska anledningar. Många bra filmer (De andras liv, American Beauty, American History X) hade blivit mer, eller ännu mer, intressanta om ingen dog. Intressant nog visste George Lucas det här när alla utom han tyckte att Han Solo skulle dö i Jedins återkomst. Att föreställa sig Han Solos död är en sådan typiskt opropertionerligt deprimerande scen som NMD-regeln ofta leder till.

Obligatorisk död. Karaktärsegenskap som äldre karaktärer har i hjältemytologiska intriger; oftast är det Obi Wan Kenobi-aktiga fadersmentorer. Även en snäll fru som är gift med en alltför bekväm manlig huvudperson i början av en thriller, eller dylikt, har Obligatorisk Död stämplat i pannan.

Obligatorisk självdestruktion. Alla filmer som utspelar sig i stora hus eller dylikt måste sluta med att huset exploderar eller brinner ner.

Obligatoriskt magsparkande. Sekvensen där skurkens lakej – ofast – sparkar på hjälten som ligger ner. I stort sett alltid en garant för att hjälten övermannar lakejen och dödar denne på ett förödmjukande sätt.

Pöbelns fördömande. Generell beteckning för småbyarnas inskränkta invånare som förklarar att dom lever som dom alltid gjort och säger saker som ”She’s a WITCH!”, ”You city folk think you know everything” och ”Before you came here NONE OF THIS HAPPENED!”

Skurkens synska häxa. Vad det låter som. Skurkens synska häxa. Varierar i område beroende på vilken film det är, men har alltid rätt i sina sianden och ger sken av att inte bry sig vem som vinner. jfr The Crow.

Stoppa lek-regeln. Gäller under stora gammeldags slag ála Braveheart eller Gladiator; om något viktigt händer har en huvudperson alltid möjlighet att mitt i kaoset plötsligt sluta slåss och inleda en dialog eller göra något annat viktigt. Han har ryggen fri och är helt distraherad från striden, men ingen kommer hugga ner honom för han har sagt stoppa lek när kameran inte tittat. Detsamma gäller för två personer, typ en hjälte och en antagnonist, som vill ha en personlig mano-a-mano-duell mitt i den stora striden; ingen i tumulten kommer störa dom och dom kommer kunna röra sig obehindrat trots kaoset.

Stormen. Talar för sig själv. Ända sedan Shakespeares tid ett bra väderfenomen att använda sig av om man vill isolera sin intrig och/eller skapa stämning. Anmäls alltid i förväg av en mindre karaktär på ett olycksbådande sätt. Kan jämföras med den symboliska klyschan om att ”there’s a storm coming” (jfr ”Dålig väderlek på ingång”).

Svarsklippet. Fenomen där en karaktär påstår något och får svar på tal i och med att filmen klipper till en replik på nästa scen.

Titta lite först. Någon som ska göra något viktigt och dramatiskt – ofta skjuta ihjäl något slags monster – kommer först stå stum och bara glo på det. Inte förrän någon annan ropar KILL IT eller SHOOT! gör personen ifåga det; i värsta fall leder maskandet till en patetisk död.

Vapenkrångel. Vissa mer oregelbundna vapen – som stora laserkanoner eller eldkastare – tenderar att krångla när manuset kräver det. Besläktat med ”Titta lite först”.

Överraskningar Väntar. Manuskoncept som går ut på att inget är vad det ser ut att vara och intrigen spårar helt ut bortom rimligheternas gräns – och sen ännu längre. En slags pornografiskt överdriven variant av Hitchcock-berättande.