Onsdag 15/2 2012

av Fredrik Fyhr

Sjuk. Influensa. Igår. Förrgår. Det gick väldigt fort. Coop; hostningar, snörvlingar, överallt. Tjejen i kassan drack nåt slags vatten, grimaserade. Vaknade obegripligt glad. Våglängder. Sen sjuk. Hela dagen, tisdag också. Uppe vid fyra. Det är vad det är. Hatar att vara sjuk nuförtiden. Det kommer alltid som det sista jag behöver. Skrivit om projekt. Mail. Ska se över en gång till. Jag gör om mig själv. Förstår logiken. Det är vad det är. Också. Att läsa nyheter idag är att närgånget studera en spyfärgad tapet. Och av någon anledning bli berörd. Inget vettigt gjort förstås. Steven Seagal-filmer. Feber kommer, går, mest svag. Svag. Det är trist. Fest. Inflyttningsfest. Retrokänsla. Dutt på axeln. Krossad ruta. Gammal hiss. Smolk i en bägare. En undran varför vissa måste bry sig om somliga saker. Liksom agera. För att få sig själva att må bättre förstås. Skådespel. Olustigt. Ett generat leende. Kanske en människa som blivit lika avståndstagande mot resten av världen. Taxi. Ingen ballade ur. Kall natt. Nollgradig morgon. Snö dom här dagarna. Riktig snö. Någon grad plus, någon grad minus. Vill inte vara sjuk. Vågor under huden. Som att kroppen minns hur det en gång var att bli berörd.