Klyschlistan – Acklimatiseringsregler och diverse genusrelaterade beteenden

av Fredrik Fyhr


Luke Skywalker sörjer sin farbror och faster… i några sekunder.

 

Acklimatiseringsregeln. Lag som bestämmer att karaktärer inte kan vara förvirrade inför en ny situation, eller berörda av en tragisk händelse, hur länge som helst – den jagade hjälten vänjer sig snart vid att vara på flykt, de instängda människorna i det sjunkande skeppet arbetar snart för att överleva, den första chocken efter rymdinvasionen går snart över osv. En karaktär som får sin mamma/pappa/syster/bror/familj/farmor/hund mördad, eller om dom förgås i någon oycka etc, kommer bara vara olycklig över detta i ett par scener för att sedan verka oberörd under resten av filmen; som annars skulle bli alltför deppig och realistisk. Skulle karaktärerna i dessa omständigheter vara lika förvirrade och krisiga som en riktig människa skulle det dessutom inte bli någon ordentlig intrig. Ett bra exempel är Luke Skywalker, som levt hela sitt liv med sin farbror och faster innan dom hux flux slaktas av imperiet – han är dock bara skärrad av deras rykande benrangel i en enda scen.

Daphne & Velma-regeln. Det existerar inte en enda film som handlar om en ful neurotisk tjej med en snygg, socialt begåvad bästa kompis.

Försvinnande fotgängare. Ett fall för Mulder och Scully. Flera ögonvittnen berättar att dom sett mystiska figurer stå och stirra på trottoarkanter, men efter att en buss/spårvagn/dylikt fordon kört förbi har dom försvinnit!

Lagen om rumsbundenhet. Alla karaktärer rör sig mellan platser utan några som helst bekymmer eller problem. Om ett möte ska ske en viss tid en viss plats kommer ingen fastna i trafiken eller i ett pendeltåg, vi får inte se någon försenad karaktär låsa cykeln och springa mot destinationen. Karaktärer lär sig också information telepatiskt utan vidare instruktioner, och kan dyka upp precis där de ska när det behövs. Ingen behöver ringa dom och förklara läget eller ge information, och om dom skulle behöva det så skulle vi aldrig få se scener där ingen är hemma för att kunna svara i telefonen och hjälten kan alltid svara i mobilen. (Såvida inte annat står i manus förstås, men då gäller fortfarande lagen om rumsbudenhet så till vida att det inte spelar någon roll för alla karaktärer kommer dyka upp där dom ska vara i nästa scen i alla fall).

Lagen om tidsobundenhet. Bara för att det är tio sekunder kvar på bomben betyder det inte att det är tio sekunder kvar. Det kan vara en halv minut, bara väldigt långa sekunder. Ett exempel på lagen om tidsobundenhet, dvs att bestämd tid helt enkelt inte gäller i Hollywood.

Mansmanus. Begrepp för dialoger för kvinnor som uppenbarligen skrivits av män. Ofta rör det sig om kvinnliga karaktärer som omnämner sig själva som kvinnor fastän dom inte skulle behöva det, eller anspelar på kön och sexualitet på sätt som bara kommer ifrån ett automatiskt hon-är-kvinna-alltså-måste-hon-prata-om-eller-påminna-om-sex-tänk.

Oh my, this is gonna suck isn’t it? En film som redan i första scenen förklarar att den kommer vara riktigt dålig. Praktexempel: Batman & Robin.

Premature flashback syndrome. En film som använder flashbacks till scener som pågick bara för några minuter sedan – alternativt en flashback mot slutet av filmen som går igenom alla sekvenser i filmen som om vi glömt dom.

Ryggattack. Den enda attack som alla kvinnliga karaktärer kan utföra. Går ut på att hoppa upp på skurkens rygg. Attackens effektiviteten är helt random.

Simply The Best. Konventionen som innebär att folk hört att filmens huvudperson är ”the best”.

The Thankless Female – Den (oftast enda) kvinnliga karaktär som bara är med i filmen för att den ska ha en kvinna. Är ofta någons flickvän eller fru. Hennes främsta karaktärsdrag är att hon ler, när hon inte är jobbig och oförstående. Är dock gärna helt karaktarslös överhuvudtaget.

They’ll Kill Me! Det vanligaste argumentet vad gäller tjallare som pressas till att berätta något ändå. Ironiskt nog dödas dom i 9 fall av 10.

Tortyrdealen. När hjälten ska torteras kommer skurken komma med det obligatoriska förslaget att han får dö fort om han berättar vad han vet på en gång. Otacksam deal.

UDP – Unexplained Death Phenomena. Något sällsynt men ändå förekommande fenomen där en mindre karaktär utan förklaring dör, oftast off-screen utan att man fått veta varför.

Underklädesregeln. Sex i amerikansk film sker alltid med underkläderna på. Vem vet vad dom håller på med egentligen.

Vaderismer. De vibrationer av familjedrama som uppstår så fort man förstår att huvudpersonen haft en berömd far som nu är mystiskt död eller frånvarande. Betyder i allmänhet att skelett ur det förflutna dras upp igen och att karaktären vid någon punkt kommer kunna säga ”I’m not like my father!” eller tvärtom.

Vedertaget förhållande-syndrom. Uppstår när en manlig huvudperson träffar en kvinnlig karaktär och i nästa scen hon är med i visar det sig att dom utan vidare är tillsammans. Besläktat med the Thankless Female. En variant är kyssen i sista scenen som ibland avklaras så automatiskt, oavsett kemin mellan karaktärerna, att det måste räknas som ett fall av detta syndrom.

Watch Out For That [Tree/Tunnel/Random thing]. När karaktärer slåss på ett rörligt fordon av något slag kommer den goda karaktären huka sig medan den elaka knockas av en trädgren, stång, tunnel eller liknande. Begrepp ursprungligen myntat av Djungel-George.