Signal 6

av Fredrik Fyhr

*

En dikt

Det jag sysslar med är en slags vetenskap. Fenomenologiskt orienterad. Det rör sig egentligen om en studie, allt det här, i den ständigt lika flyktiga och svävande grund på vilken alla människors medvetanden tycks vila. Det är en studie i de företeelser som förekommer inuti det fenomen som är att vara vid liv. Det är en vetenskap som studerar förhållandet mellan ordning och kaos. Hur mönster bildas och hur de förändras. Hur enheter tillsammans skapar system och hur dessa system i sin tur förändras, av enheterna, de bestående komponenterna, eller grunden – den flyktiga och svävande – som även systemen måste förhålla sig till. (Hittills finns ingenting som föreslår att ett system, vilket som helst, existerar i evighet). Det är ingenting elementärt och, kanske därför, är det en studie som kan anses relativt förbisedd och tagen för givet. Det är i den flyktiga och svävande grunden som alla verkliga sanningar existerar. Genom att låta våra perspektiv gå från den märkliga känslan som håller en människa vaken vissa nätter, eller de kusliga insikter som utan förvarning kan drabba en i maggropen utan verklig förklaring, eller de märkliga ordlösa aningar som uppstår under vissa moment av tid, och som föreslår att ens liv är synkroniserat med någonting som finns men som inte kan förstås; genom att låta våra perspektiv gå från dessa ting till företeelser byggda av människor – det kan vara ett samhällsengagemang, en politisk rörelse, eller bidrag till att samhällsmaskineriet pågår som det alltid gjort; det vill säga det kan röra sig om något visst arbete, en så kallad sysselsättning, eller bildandet av familjer, barnafödsel – spenderar vi våra liv med något som kan tyckas viktigt och mer fruktbart än studier av något som ter sig obegripligt och omöjligt att nå. Men eftersom vi inte har några insikter, och eftersom vi väljer att inte på allvar intressera oss, för den där flyktiga och svävande grunden så når vi ingen vishet eller någon bestående insikt i hur vi ska leva våra liv. När vi då ger oss på de världsliga tingen – som arbete, familj, engagemang – når vi förr eller senare fram till ett relativt stort misslyckande. Arbeten upphör att tillfredsställa, familjer skiljs åt, rörelser stannar.

Repliker i förbifarten från en matvarubutik, cirka 18.00. En onsdag i mars.

Jo, det är bra… trött

Ja men det suger jättemycket

Hur går det på ditt andra jobb då?

Det var rätt längesen nu faktiskt

Jag vet inte alls hur han menade

Det var någon slags queer-grej

Jaså det är den här? Jag trodde det var en kö till var och en. Då förstår jag, då förstår jag.

Ser du här, vi köper bananer

Det var ett jävla spring alltihop

Men vi har ris. Vi har ris och så vad mer?

Jag trodde aldrig det skulle gå så långt. Ibland vet man ju inte vart man ska ta vägen.

Det var precis då
Nej?
Jo, precis då
Jesus Christ!

Det verkar inte tjäna något till

Två-tre stycken rör det sig om. Men han sa inte när.

Välkommen till Coops snabbkassa. Varsågod och lägg upp den första varan.

Detta måste godkännas.

Välj betalningssätt. Har du dragit ditt Medmera-kort?

Kortet är inte giltigt.

Tack för att du handlar på Coops snabbkassa

Bra bra. Puss puss. Hej hej.

Tidigare idag, kring 13.30, lade sig en hund mitt på gatan där människor rörde sig. Det var en stor vit German Shepherd. När mannen med kopplet försökte gå vidare märkte han att hunden inte rörde på sig. Han blev stående en stund vid sin stora hund. Hunden förblev liggandes på gatan. Dess huvud vände sig uppåt som för att se efter om han anlänt vid hans sida. Ögonen kommunicerade. Hundens kropp vred lite på sig, men hunden låg fortfarande platt på marken. Det visade sig att hunden inte tänkte röra på sig om inte mannen kliade honom på magen en stund först.

Annonser