Tisdag 20/3 2012

av Fredrik Fyhr

Inte skrivit på ett tag (här), har tänkt nästan varje dag att jag har saker att få ner, men jag har aldrig orkat ta mig tid. Nu sitter jag och känner mig ängslig, men jag ska snart bli på bättre humör antar jag. Klar med S, det har varit det sista nu. Lika bra att få iväg det så fort som möjligt. Märkligt rusiga dagar, rus utan innebörd. Sådan är våren. Varje kväll är som en nalkande fredagkväll, så som en sådan kändes när man var arton… Hade ett märkligt samtal. Två saker blev kvar, två saker kunde jag inte skaka av mig. Man speglar sig i världen för att hitta sammanhang att passa in i, det är vad all balans kommer ifrån. Utan spegelbild blir det ett hårt liv, mentalt. Mycket hårt.

… hur hon nu sa det, men det var något sånt. Jag fick en ganska obehaglig insikt. Det är sant att jag rör mig mot en punkt då jag slipper förklara mig. Det är målet med allt det här. Åkte till J på kvällen. Periquita. Lauder’s. Vi såg mängder av filmer tills klockan blev tjugo i sex. En av dom var Sword of the Bushido med Richard Norton. Vi gissade en replik innan den kom; en ninjaskurk hänger utanför ett hotellfönster i en sladd som leder in till en lampkontakt. ”Lights out” sa vi och så sa Norton det också. ”Lights out, buddy”.

Tänkte för mitt inre, på tåget, genom gränden, på toa, här, var…  att svensken lever, svensken tar ton. Svensken gnäller nu på internetforum och kommentarfält och man kallar det hat men det är bara utpissat brännvin vid en nerfallen midsommarstång. Svensken har blivit stolt. Tonårsupproret mot Jante är igång. Men hatet mot Vasa är fortfarande hårt insprängt i ryggraden. Likaså Luther. Det är lång väg kvar, lilla bonnträl.

Det var tyst runtomkring min kropp både fredag och lördag. Lika bra det. Ska dra tillbaka dygnsrytmen igen. Det går upp sen går det ner. Sommartid, snart. En del fina dagar. Träffade två autister när jag skulle panta burkar. Maskinen var trasig. Jag fick följa med dom till det ICA som ligger på andra sidan, ungefär där jag var en gång på en fest och släppte en flaska i golvet eftersom jag varit vaken alldeles för länge. Jag vet inte varför jag säger andra sidan. Det är på samma sida av vägen. Språket har brister vi inte märker. Som allt material. Allt material kan smälta, är det inte märkligt egentligen. Allt är smältbart. Glas. Jordklotet. Det kan smälta.

Hursomhelst, det var fint väder. Gråsprängt dis, sådär så att man blir blöt i ansiktet. Det var kul att gå med dom där längs den vägen, bland annat på grund av den märkliga vändningen i det. Skönt väder, ja. Blir kallare på kvällen. Inte riktigt vår än… På svängdörrarna till Coop som inramar ett litet rum, liksom en vestibul, där finns en lapp där det står att dom stänger den dörren vid 19. På den första lappen stod det 20. Nu står det 19. Det har att göra med att hemlösa står där, mellan dom två dörrarna. Märkligt nog så gick dörrarna upp ändå när jag var där igår kväll. Kunde dra slutsatsen att dom som jobbar där valt att inte låsa. Som att ingen kunde kasta den första stenen.

Annonser