Signal 7

av Fredrik Fyhr

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation
men inte till något hen ser omkring sig
inte för att det inte duger utan för att
det helt enkelt inte är där

Noterade herrskapet månne det där
användandet av ordet ”hen”?
Mja, mjo, jojo det är
här använt likt
en tomat kastad
på ett plank

splutt.

Nå hursomhelst.
Något måste identifieras, annars vore det inget liv
Något är alldeles säkert signifierat, annars vore det inget tal
Någon sitter här och försöker förklara en föreställning, men
ridån som går upp visar en svart scen som snart fattar eld

Jag inväntar till exempel att tillaga en måltid, till
stunden då jag är så pass hungrig att jag inte kan
göra något annat än att följa driften att söka föda

Den ursprungliga driften
Det ursprungliga… kanske vi närmar oss ett svar, kanske vi hittat ett spår
Givetvis är det inte lönt
Det är inte ett dugg elementärt
min käre Watson
min käre kerub,
för vilken jag
uttrycker mina försök till att excellera
ständigt
denne
Moriarty

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation
men inte till det som bjuds att identifiera sig i

Konstnären, som är född sådan, konstnär och allt vad det innebär
Fatwa på den som påstår annat
ty konstnären avundas oavbrutet varenda människa som
med sitt alldeles egna, självklara sken och utstrålning,
född sådan,
kan spegla sig i världen och hitta sin egen pusselbit, säga
titta där,
där passar ju jag in

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv passar inte in annat än
som en svart droppe i ett svart hav
ja, vi dinglar här som lindansare över
ursprunglighetens svarta mörker
det som går igen i de uråldrigaste av böcker
Akrobater är vi allihopa
Vi äro musikanter
Gycklarnas afton
Här har vi karusellen
den som,
född sådan,
ska gå till kvällen
ända in i natten den sista,
kanske första
tänd ett ljus och låt det brinna
Det är några centimeter av
den väldiga rymd vi ständigt söker utforska
som arkeologer på jakt efter framtiden
som forskare på jakt efter den helige anden utanför hjärnans förstånd
som vetenskapsmän på jakt efter sanningen
det enda som vetenskapen
icke rymmer
som rymmare på flykt undan friheten
som besjälade dockor på jakt efter att bli människor igen,
född sådan,
med ständigt växande näsor,
ställda inför en avrättningsbataljon av valmöjligheter
utan händer att sträcka upp i luften
ropar vi PAX VOBISCUM PAX VOBISCUM YES INDEED
Qui vivra verra. Quod scripsi scripsi
Det här språket är dött
Jag talar det, det är vid liv
Ey Franke-
nstein, it’s alive
it’s alive oh you better believe it
c’mon and
boogie boogie boogie-woogie all night long
wiggle wiggle like a bowl of soup
kom igen monstret du
svänger ju, Boris

Stoppa pressarna låt oss hissa ner
det segel som far så vackert, känn
hur du lugnar ner dig som
hjärtat det som slår,
ja det är förresten vackert, jag vet  vad du tror att jag ska säga nu
men det är inte så
vi kysser varandra på en balkong
vi har vin i hjärtat, ja men det känns ju så faktiskt
klockan är halv sju
solen går upp
tyst kyss
sval bris
ett krax
från en skata
någonstans där luffarna bor

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation till denna signifikant som inte signifikerar
något annat än sig själv vad det nu är
konstnären upplever identifikation till detta vad det nu är
Och omöjlig är den värld att se
som syns mitt på ljusa dan
är det en störning i iris?
är det en defekt i hjärnan?
är det en dekadent samhällsposition?
Det vore högst ironiskt,
född sådan,
död under en parkbänk,
flytandes i ån,
skrålandes i rännsten,
fattig och sjuk och förgjord av strändernas svall
de elektriska stötar som omvärlden
denna omvärld du förväntas förstå
borrar in i din hjärnbalk

Så tar det slut en vacker dag
ett skott ekar genom tystnaden
i Ketchum

kanske med en avlägsen dröm om
något i stil med en städerska som
trots att hon är för långt borta hör
dig viska rosenknopp
en dröm om en värld organiserad med filmklippning
en dröm om en värld där snön skakas av guds hand
en dröm om en snöglob som går i golvet
först när sista stunden är kommen

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation med livet
konstnären upplever identifikation med döden
dessa enheter såsom de framstår i tydligast tänkbara tomhet i bröstkorgen
eller uppsliten som en kyckling på en diskbänk

Övriga enheter är enheter, redo att dekonstrueras
”Tvi vale, du usla bohemkräk!”
”Här står du i vår kyrka
(av gud eller logocentrism eller brinnande politik; hurdan den nu är uppbyggd, hur religionen nu blitt till; ja allt är religion, sa jag det?)
och inte har du vett nog att singla
ens en liten sketen slant i vår
kollekt” jo tack jag kan ge eder församling allt jag har,
född sådan, men
jag har en liten misstanke att detta i sig torde göra eder
än mer förargad ty
kan det måhända vara så att jag inte ”bryr” mig?

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation men kan
inte ”bry” sig
Oy vey, jag kan inte ”bry” mig
Här ligger jag blott med huvudbry
ack, ack, ack…

Också den vite mannen har sitt handikapp,
född sådan,
såvida han inte känner igen sig i bilden av den vite mannen
Det gör inte jag
Här blir inga framgångar smorda, kan du slå dig i backen på
(att slå mig i backen råkar för övrigt vara en av mina specialiteter)
Mitt handikapp är att jag inte ser den väg mina fötter står på:

att jag inte lärt mig det språk man talar i mitt land
Jag stapplar med minnesbilder av ord i en parlör
det kommer aldrig någonsin bli flytande för mig
Jag går runt och tar kort som en turist,
fastän det är mina egna kvarter
Jag avskyr mitt namn, för jag ser det i andras ögon
och det ser för mig främmande och värdelöst ut
Jag ser mig i spegeln, tuktad som en kvinna
och jag tror inte på min egen röst, mina obefintliga bröst
eller de tankar som ständigt verkar förråda mig
Jag rör mig längsmed gatorna med ögonen i marken
undviker blickar som föreslår att jag är terrorist
och när jag kommer hem sitter jag
i min ensamhet
och ber till min gud
den som ingen annan vet något om
och i mitt hjärta bär jag den tro
som alla hatar och avskyr
man säger att jag icke är minoritet
man säger att jag icke är alla dessa ting
man säger så mycket, man har
onekligen ingen aning om
vad man pratar om

En signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation med denna leda
som har vänt ut och in på alltihop
och som gör att tanken på det obetydliga svider
och som gör att idéerna man förväntas bry sig om förefaller meningslösa
och som gör att kriget i andra länder gärna får komma hit
och som gör att mörka tider har en pervers skärva av spänning
och som gör att alla samtal är skvaller, alla debatter är skaller
av ekon i en spegelsal där glaset aldrig aldrig aldrig kan gå sönder
och som man önskar att det går sönder
som man önskar att spegelsalen
mer än några andra attraktioner på den här usla karnevalen
krossas och går under
Vi ska köpa popcorn och 3D-glasögon
se dom skära sig på skärvorna när dom försöker ta sig ut ur ruinerna
Kanske ska vi gå fram och säga
”Hur var det nu?”
och for the record skulle jag aldrig bli medlem i en klubb som skulle tillåta mig som medlem – vilken klubb det nu skulle kunna tänkas vara
Kanske de icke-signifierandes signifikantklubb, kanske
konstnärens identifikation till en klubb som inte finns-klubben

Det är liv och enbart liv
Det är vad det är
Det kan tyvärr inte bli mer än så
Det kan tyvärr inte brinna en kamp
Det kan tyvärr inte slå ett slag
Det kan tyvärr inte finnas en gud,
vad den nu heter, hur den nu har fötts

Det kan finnas en aning om det gudalika
Det kan finnas en dagdröm vid kaffet en morgon i mars
Det kan finnas, oh, så mycket saker förstås

Men här har vi inga illusioner, boys & girls
Här har vi bara pretentioner
Det enda språk som verkar sträva efter
någonting kännbart,
jag vill tro att jag redan förklarat
men det är så lite jag verkligen kan tro på

Är en signifikant som inte signifikerar något annat än sig själv,
konstnären upplever identifikation
Är en konstnär som inte skapar identifikation som signifikerar
annat än sig själv i en signifikant
Är ett signifikerande som inte är konst, annat än i sig själv
som inte upplever signifikation
som inte upplever signifikation
som inte upplever signifikation
som bryter ner och bygger upp
som alstar diverse sår och blöder en del ljus
som förmår hava ett barn som ska leda
någon annans tankar, i bästa fall, ja
skickar en signal

****