Middag på en välbekant gata 33

av Fredrik Fyhr

33.

Byråkrati är ett system som är svårt att inte relatera till komedi. På samma sätt som slapstick- eller förvirringsscener av till exempel bröderna Marx uppstår i byråkratins värld en kollision mellan ett förutbestämt program och den mänskliga oförutsägbarheten. Byråkrati är en struktur som till sin natur måste vara absurd, eftersom den utgår ifrån ett förutsägbart och förutbestämt system som ska appliceras på mänskliga enheter – som kan se ut hur som helst; det är som om verkan plötsligt ska föregå orsak. Arbetsförmedlingen, till exempel, utgår ifrån att person x vill ha ett jobb, y, och använder sig därmed ifrån sitt xy i tron att dessa saker – en människa, ett jobb, en arbetsplats – ska fungera enligt en sådan logik.

En person kan dock aldrig bli ett godtyckligt x. Till den mån en människa kan bli ett x måste det vara ett specifikt x. Om vi till exempel säger att x är ”spansktalande” så inser vi att en människa, om hon lär sig spanska kan sägas vara spansktalande. En människa kan dock inte på en gång, utan vidare, anses vara spansktalande. I byråkratins värld förpassas dock människan till ett passivt x. Detta x kräver dock lika mycket engagemang för att förstå som rörde det sig om att bli spansktalande. En människa har ett organiskt sinne, en människa kan aldrig vara ett objekt.

För att fullända komedin faller det här ironiskt nog tillbaka på systemet i sig. Byråkrati sköts ju nämligen också av människor, som är lika oförutsägbara som alla andra människor. Vi kan här förklara byråkratins absurda kretslopp i en lite löst sammantagen formel.

0. En människa kan inte hantera och processa hur mycket information som helst, framför allt inte om informationen är avancerad. En människa kan heller inte anpassa sig till ett system omedelbart. En människa måste, precis som i alla andra sammanhang, lära sig hur ett system fungerar.

1. Byråkratin förutsätter att människan kan användas inom det byråkratiska systemet utan vidare, och förutsätter inga oförutsägbarheter. Människan förstår inte sin egen roll i det byråkratiska systemet eftersom kommunikationen aldrig sker mellan människor i första hand, utan alltid mellan systemenheter (formulär, telefonlinjer samt yrkesmänniskor; även en läkare är en systemenhet). Därutöver är aldrig informationen tillräckligt tydlig.

2. Informationen är inte tillräckligt tydlig eftersom informationen förmedlas av människor som också är systemenhter, förprogrammerade x, som i sig själva förväntas förmedla informationen (det x som förmedlar informationen förmedlar informationen; frågan om förmedlingen sker bra eller dåligt ryms inte i ett passivt x; ett x börjar och slutar med sig själv). Även om de skulle kunna förmedla informationen skulle den vara väldigt abstrakt eftersom byråkratis förutsättningar som sagt är absurda.

3. Människorna kan även till deras bästa förmåga inte förmedla informationen till de andra människorna eftersom…

0… En människa kan inte hantera och processa hur mycket information som helst, framför allt inte om informationen är avancerad.

Det det hela kan i slutändan jämföras med polka. Byråkrati är som att be en människa, som inte alls vet hur man dansar polka, kliva in i en sal full med polkaringar, dra igång musiken, och förvänta sig att personen ska dansa alla steg rätt. Det förefaller för danslärarna att systemet är självklart, mycket logiskt och pragmatiskt.

*

I’m sure it’s only a glitch

 

 

Annonser