Middag på en välbekant gata 34-35

av Fredrik Fyhr

34.

Debatten är ett märkligt fenomen. Två eller flera meningsmotståndare möts i en duell – det är inget annat än en duell – och i slutändan kan man måhända studera vem som vunnit duellen; något annat än en duell, ett spel, en tävling där en deltagare möts kontra en annan, kan en debatt aldrig bli.

Hur kommer det sig? Till att börja med är en duell, likt en boxningsmatch eller vilken annan tävling som helst, temporär. Den pågår under en viss tidbegränsning och det är tydligt att meningsmotståndarna arbetar för att under en viss tidspress leverera så mycket patos som möjligt. Men om vi utvecklar perspektiven: En debatt är temporär, som händelse. För debattörerna innebär det att debatten är ett skeende i nuet. Om det rör sig om en officiell debatt, låt säga en TV-debatt, finns det möjlighet till en viss förberedelse. Om det är en spontan debatt som uppstår mellan två människor på tal om ingenting kommer debatten utan förvarning. I vilket fall som helst finner sig debattörerna inkapslade i nuet under debatten.

Detta innebär att spelet debattörerna emellan blir en fråga om att motta och slå tillbaka. Motståndaren säger x. Den andra debattören väljer antingen bort x eller gör om x till y, och levererar sitt eget x som motståndaren i sin tur svarar på. Det är omöjligt för debattörerna att göra på något annat sätt, eftersom debatten är konstruerad på det sätt den är. Illusionen är att debatten på något sätt belyser debattörernas åsikter om aktuella frågor – det är helt enkelt inte sant. Definitionen av en ”aktuell fråga” är en annan sak, men debattörernas åsikter finns inte i debatten annat än som en aning från åskådarens sida. Debatten går ut på att den ena debattören ska argumentera mot den andra. Man kan jämföra en debatt angående huruvida man kallar persilja för peschilja eller pesch-illja, med en debatt om en ”aktuell fråga”, låt säga näthat och antifeminism. Kan man säga att den senare debatten är mer givande än den föregående? Ämnet kan sägas vara mer givande, men debatten i sig är lika fruktlös. En debatt är bara en debatt. Det närmaste man kan jämföra en debatt med är sport, underhållning.

Varför kommer inte en debatt någonstans? Därför att den inte går ut på att komma någonstans. Debatten är ett självändamål. Den börjar, pågår, tar slut. Det vore omöjligt att tänka sig att man i slutändan av en debatt kan säga: Nu har vi blivit lite klokare. I slutändan av en debatt finns bara två debattörer, oftast båda obesegrade, och en fråga som är lika öppen som förut. (Sker debatten mellan fler än två personer blir detta ännu mer uppenbart).

35.

Frågan som kvarstår när man står vid sidan av debatten, avskriven som godtycklig, är förstås om det inte finns någon mening alls i meningsskiljaktigheter. Vi kan gå vidare till diskussionen mellan människor. Diskussionen skiljer sig från debatten i det att den inte är tidsbunden, kan föras privat och därmed placerar sina två meningsmotståndare som människor och inte som debattmotståndare; märkligt nog är psykologin sällan omtalad vad gäller meningsskiljaktighet. Det är märkligt att man kan betrakta TV-debatter utan att någonsin belysa faktumet att debattörerna själva är medvetna om att de är på en mycket offentlig plats och därmed, oavsett vilka de är, måste anpassa sig till mediet; kanske kan TV-mediet utnyttjas, kanske kommer det i vägen, men i vilket fall som helst måste TV-debattörer agera offentliga versioner av sig själva.

I den bredare diskussionen mellan två människor uppstår gärna en dekonstrueringsprocess. Inledningsvis liknar diskussionen en debatt; två personer ifrågasätter varandra över en sakfråga. I diskussionen fortsätter dock mönstren att förändras, eftersom en diskussion inte är tidsbunden, till fas två: När meningsmotståndarna inser att sakfrågan inte kan lösas överges den – Inledningsvis kan diskussionen till exempel handla om kollektivtrafik, men då åsikterna är befästa (Det ska vara gratis att åka buss – det ska inte vara gratis att åka buss) övergår diskussionen till att ifrågasätta inte motståndarens åsikt utan motståndarens generella ideal (Du är snål – Du är naiv). Här kan friktioner uppstå eftersom ämnena som berörs är personliga och den enes reaktion mot den andres ord kan förefalla oförutsägbart – gräl i parrelationer är typexemplet. En diskussion kan i värsta fall explodera och förintas utifall att samtalstonen överhettas och snedsteg tas, till exempel kan allt urarta till karaktärsmord på den andre.

Men når en diskussion igenom denna fas mynnar den istället ut till det av ett djupare samtal. De anklagelser man ursprungligen använt, och som varit logiska i debatt-strukturen (Du är snål – Du är naiv), förändras till mer ödmjuka och ärliga bedömanden (Du är självklart inte snål – Du är inte naiv; dessa påståenden erkänns vara elaka och illvilligt menade).

Det som istället klargörs är: Vi är olika. Från och med den punkten har diskussionen dekonstruerat sakfrågan så pass långt att vi nu befinner oss i en fas där motståndarna analyserar och jämför varandras grundläggande världsbilder och idealsystem. Det som oftast händer är att den ursprungliga sakfrågan tas upp och parterna utforskar varandras inre för att hitta sätt att mötas på vägen: ”Du tycker förvisso si, men här ser jag att du tycker såhär om det där; då måste du väl ändå kunna erkänna att det kan vara lite si ändå, och inte bara så.”

Diskussionen avrundas, likt långa förhandlingar, i en jämställd överrenskommelse där båda parter är tillfredsställda. Eftersom båda parter redan från början haft begäret att 1. Övertyga den andre, och 2. Bevisa att det egna påståendet är det sanna, skapas en slutgiltig formation där 1. Båda parter accepterar varandras åsikter, och 2. Båda kan se för- och nackdelar i varandras uppfattningar.

Därefter make up-sex.

*

Läser man Maria Sveland och Tobias Cuthbert får man nog konstatera att den långsamma kulturdebatten innefattandes näthat och antifeminism närmat sig fas två. Frågan om det är en diskussion som riskerar att explodera och förintas, eller om den kan mynna ut i något annat, är som allt annat i framtiden höljt i sällsamt dunkel.

Annonser