Onsdag 4/4 2012

av Fredrik Fyhr

I.

Det är vår, påsk, lyssnar på Hindemith, Mathis der Maler. Hade det inte varit för treenigheten skulle jag kunna vara kristen. Solen är gul, värmen är varm, vinden är vind; jag kan hålla på hur länge som helst. vlc shufflar, All I’m Thinkin’ About med Bruce Springsteen, jag pausar och skriver en egen text. Inte för att den ska bli bra utan för att den ska bli till, för att den finns inuti mig och måste ledas ut. Text, en kryptering av det gudalika. Konst, en godtycklig form, gestalt, av det gudalika. Allt det som finns i mellanrummen, det sublima. Det finns sätt att förklara allt det där på, men bara för den som vill lyssna.

II.

Fascinerad av Uppdrag granskning, Janne Josefsson. Fascinerad av den fundamentala tomheten, den tomhet som är central för att programmet ska kunna existera. Fascinerad av medias kompulsiva exkludering av verkligheten. Programmet handlade om medias bild av Malmö. Programmet ville presentera en annan mediabild av Malmö. Programmet cirkulerade kring dödsskjutningen av en femtonårig pojke i Rosengård men varför han sköts nuddades aldrig vid, inte ens med en enda öppen fråga utan svar. Vad det var för konflikt. Hur ser kriminaliteten ut. Vapnen. Polisen var inte ens med, annat än det där klippet med rasistpoliserna. Det som programmet istället fokuserade på var… ja, jag vet egentligen inte. Det var en massa prat om vad Malmö var, och varför, och hur det egentligen var, och varför, och i slutändan hade ingenting sagts. Åtta olösta mord på ett år. Innebär det åtta pågående mordutredningar? Jag vet inte. Janne stod och snackade med Ilmar Reepalu, så plötsligt uppstår en absurd, desorienterande scen när verkligheten uppstod mitt i bilden; två killar körde förbi och började hojta. En av dom sa att detta var ”hans” gata. När dom kört iväg igen stod bara Janne och Ilmar där och småskrockade ”min gata”, som att ja det var ju märkligt sagt. Varför handlade inte programmet om dom två i den bilen? Främst för att programmet inte var intresserat av verkligheten, vad någon menar när dom säger så, ”min” gata, som att diskussionen som ska föras är ett varför utan ett vad. Bilder alltså, återigen. Programmet var inte intresserat av vad som händer i Malmö, det använde bara händelserna för att måla bilder. För bildmålandets skull. Så vi alla ska ha något att prata om.

III.

Jag vet precis vad det är som tar emot. Jag är inte del av handlingens hermaneutik. Där den med kunskap ser en passiv ser den vise en vis. Och människan saknar natur. Men om något kan irritera mig med henne så är det hennes oförmåga att reagera på abstraktioner, och hennes tendens att ständigt rusa, handla, skrida till verket. Tanken föregår allt. Även när man gjort en handling kommer frågan: Varför gjorde du det där. Allting kan dekonstrueras, mönstren uppenbarar sig för den som kan lägga undan sin rädsla. Alla som bara gör rör sig i blindo. Ordet att söka är vad. Det är därför det finns så många arga unga människor; frustrationen av att inte se. Det är därför det finns så många lugna gamla människor; den inre friden hos den som till sist ser.

IV.

Det rörde sig över mina ögonlock. Det var som att jag stod vid ett fönster, jag såg på en utsikt, och hon var någonstans där bakom. Vi rörde oss i lägenheten som om vi var två vid liv i ett helt annat liv. Det måste vara så det känns när det till sist lägger sig. Månen går upp, och vattnet inväntar en ny dag. När jag tänker på det nu känner jag mig som ett stilla hav där varje droppe vatten är en nerv. Men ytan ligger tyst och blank. Bara ett litet doppat finger och allt vredgas.

V.

Söta ögon blinkar som dom blinka förut
Mina hjärtslag viskar att inget är slut
Snöslask droppar uti trädens gren,
över parken anländer ett himlasken,
i skymningslandet råder eld upphör 

Vita segel på mitt skepp i havet,
Vita segel på mitt skepp i havet, 
Vita segel på mitt skepp i havet,
vinden leder mig i land
Och vem kan säga vart en vind ska blåsa,
vita segel på mitt hav

 Solljus över minnen, som en kyrkogård
tyst-och-stilla-ligger lä i Lundagård
Många fina saker i mitt skafferi
Jag ska laga dig nåt gott om du kommer hit
Jag ska skicka dig en ton, en hemlig signal 

Vita segel på mitt skepp i havet,
vinden leder mig i land
Vita segel på mitt skepp i havet,
vinden leder mig i land
Och vem kan säga vart en vind ska blåsa,
vita segel på mitt hav

 Rabarber växer i vår trädgård
Mamma tvättar fönstren,
mamma tvättar fönstren
Rött vin, glasstårta, vattenmelon
Pappa ser rätt glad ut
pappa ser rätt glad ut
Alla undrar i smyg när vi ska komma hem

 Vita segel på mitt skepp i havet,
vinden leder mig i land
Vita segel på mitt skepp i havet,
vinden leder mig i land
Och vem kan säga vart en vind ska blåsa,
vita segel på mitt hav

 I ensamhet ska den kloke gå
I evighet ska den där klockan slå
Lilla maskrosen i vinden flyr
Ingen som vet vem som vinden styr
En gång i tiden var det svåra lätt
nu är det tvärtom

 Vita segel på mitt skepp
vinden leder mig i land
Vita segel på mitt skepp
vinden leder mig i land
Och vem kan säga vart en vind ska blåsa,
vita segel på mitt hav

Annonser