Onsdag 16/5 2012

av Fredrik Fyhr

Inget är svart och vitt, ser jag att en rubrik på en krönika lyder. Inget, nej. Det betyder att regn kan vara bra, sol kan vara dåligt. Att smärta kan vara viktigt, att lycka kan vara meningslöst… Eller det där hon säger i Breakfast Club om att hjärtat dör när man blir vuxen. Och föreställningen att det skulle vara så. Men så är det inte. Det är bara så att illusionerna dör. Men när man är väldigt ung så kan man inte se skillnad på illusionerna och känslorna. Man tror att ett hjärta kan dö. Det verkar mejka sense. Och ser man inte att det är en illusion, då har man inte växt upp… På gatan utanför mitt fönster där mannen utanför låg ligger nu, av en händelse, en tygsko. Den ser ut att vara ganska dyr, av märket Nike. Den har legat där i över en vecka nu, lämnad vid gatstenen… Det är mulet idag. Det är skönt. Jag ska cutta off några dagar, medan det ännu finns tid. Känslan av att något gått ända hit men att det inte kan gå längre – och frågan vart det ska gå nu. Går igenom gamla dagböcker, sorterar månaderna, blir något rörd. Ibland känslan av att den här tystnaden omkring mig fortfarande, ännu, är ljudet av det enorma ekot av igår. Men det är tyst, och jag är lugn. Jag har förlåtit mig själv.

Annonser