Något gick sönder i mig för några år sedan, och det gick sönder för gott

av Fredrik Fyhr

Tisdag. Gårdagens gig, Prometheus, alltså en bra film. Glömde nämna att scenografin och framför allt fotot var exceptionellt bra. Samt att jag gärna ser om den om någon har lust, i straight 2D, för jag var för exalterad (och småfebrig) när jag såg den igår. Måste se den igen för att se vad jag såg. Plus att det känns som en film som handlar om flera olika saker, att den växer på en. Det är en smugglarfilm; menar det som Scorsese sa att Verhoeven är en ”smugglarregissör”. På ytan är det en vanlig genrefilm men större betydelser har ”smugglats” in under ytan.

Priset som betalats, alas, är en förkylning av vilken jag lider stora kval under. (Fiolmusik här). Mitt huvud känns som en stor kastrull med flygande tärningar under lock, halsen är ett rostigt rivjärn och sjukt irriterande spänningar finns som i en Bermuda-triangel mellan tinningarna och näspartiet; ja, just ja, täppt är jag förstås också, rinner emellanåt som en taskig kran. Bu Hu! Blev aldrig sjuk förr i tiden, i min ungdoms glada dagar. Nu blir jag det då och då, som om immunförsvaret emellanåt gör rutintester men typ alltid misslyckas. Något gick sönder i mig för några år sedan, och det gick sönder för gott.

Jag anser det vara allas skyldighet att ge mig generösa tröstegåvor och sjuklingspresenter, ty annars bliva jag en vit kränkt man. Jag säger som Mr. Orange, jag fooking dör här borta!

Oh well. Känns som att det kan bli en ganska tråkig dag. Dagens gig, att vara förkyld. Trist.

*

Annonser