”Dör och dör och dör igen – bättre att vara odödlig.”

av Fredrik Fyhr

Anledningen till att jag inte skriver, och du inte läser, är att det är sommar nu, detta kan inte förnekas; vet det på grund av den lättjefulla känslan av att inte göra någonting alls kontra känslan av att inte få något ”gjort”, att jag intresserar mig för fotboll, att jag spelar datorspel. Alltså, inte TV-spel, datorspel. Jag borde inte spela några fucking datorspel överhuvudtaget. Dom provocerar mig till att tänka i trial and error/vinnarskalle-tankespår vilket gör mig exceptionellt frustrerad och på ett fruktansvärt dålig humör överlag. Min inre Wario är ingen jag vill stifta någon närmare bekantskap med. Därtill finns det vissa spel jag inte kan spela utan fuskkoder, framför allt odödlighetskoder. Orkar inte dö och dö om och om igen, jag menar, varför ska det vara en slags underhållning, en spännande utmaning?

Dör och dör och dör igen – bättre att vara odödlig.

Live Forever, på tal om det. Bra låt. Kommer att tänka på En timme en minut, hur är det där? ”Jag har ett kontrakt med gud, så jag gör som jag vill”. Vet inte varför jag kom att tänka på det. Jordgubbar finns i glassen. Midsommar på fredag. Det finns inga fuskkoder till livet, kids. Inga röda skal. Men det finns rött vin, det har liknande effekter.

Annonser