Jag föll väl som en fura, som Orup sa

av Fredrik Fyhr

Det här är inte min årstid, blir mer klart för varje år som går. Skriver ut tio sidor av något som jag därefter läser och undrar vad det är. Vad är det? Det ser ut, tycker åtminstone jag, som början av en fantastisk roman. Men fan tro’t.

Överväger (inte seriöst) att börja tippa på fotbollsmatcher – om inte annat så vänta tills nästa VM förutsatt att Sverige kvalar in (en ganska dallrigt but) – för jag hade kunnat ge ett lillfinger på att Sverige skulle vinna mot Frankrike. 2-0 liksom. När det inte gäller, då är det fritt fram att spela hur bra som helst. Jantefotboll! Det är så typiskt!

Marrrrr!

Nästa lilltå sätter jag på att Tyskland och Spanien i final. Därefter, som gangstrarna alltid säger, går vi vidare till något man faktiskt skulle sakna.

Har fått ett trevligt meddelande från Snusmumriken i Ormsjön som menar på att han har fotat en gädda för min skull. (Bokstavligt talat. Det är ingen metafor). Right on! På frågan vart jag är i augusti svarar jag att jag är i närheten, liksom runt hörnet, flexibel, Rasmus på luffen. Det är som nånting ropar ”kom” i mitt galna luffareblod.

Satt uppe inatt och tittade på Radiers of the Lost Ark. Där har vi en osannolikt bra film. Jag tar och skalar elitistbananen och menar på att Spielberg hade en heyday från Duellen fram till E.T. Därefter, med start i andra Indiana Jones-filmen, blev det… mindre personligt. Inte dåligt, men överlag burkigare, mer överproduducerat. Till och med Schindler’s List. Varför är den bra? På grund av hur den är gjord. Allt annat går att diskutera.

Men Duellen, Sugarland Express, Hajen, Närkontakt av tredje graden, Jakten på den försvunna skatten, E.T. (Nej, jag räknar inte med den där filmen med Toshiro Mifune i ubåten).  Dom har en personlig agenda, är briljant regisserade.

Det enda, kanske, som är alldeles otvivelaktigt bra med sommaren är att jag kan vältra mig i vad än som finns att vältra sig i. Någon, kanske jag själv, plockar upp ett gammalt foto som ramlat ut ifrån bottnen av en kartong.

– Länge sen.

– Jao.

– Hur tänkte du egentligen här?

– Well. Jag föll väl som en fura, som Orup sa.

Annonser