löpning

av Fredrik Fyhr

det enda som jag såg var du
du var det enda som jag såg
såg du mig nej
det tror jag ej
du gjorde
Tror du nu att jag kanske tror du borde?

Borde jag se något mer
mer än det som ögat ser
ser jag en del
som är helt fel
det är möjligt
Jag säger att jag ser att det är möjligt

Troligen vill vi ha tid
tid till att tro på vad vi vill
vill vilja till en tro för allt är tvivel
Och tiden är en bro från tro till tvivel

Men min tro på dig var det
det enda var min tro på dig
din tro på mig
var klen
som dina nerver
Dina ben låg bara nära dina händer

Vi är på väg nu du och jag
du och jag på våran väg
där ogräs gror
en gräsrot stor
är hoppet
Längs roten grönskar hoppet där längs gräset

Och du var döv och jag var blind
blind var jag och döv var din, du
hörde aldrig bjällran min runt halsen
fast du själv bundit den där som en krans
och tvingat mig ut till din dans,
och jag undrade vad som lät så
som tingel tangel

Jag ser dig nu längs människor
människor  som jag ser dig som
jag kan se nu
säg mig har du
lärt dig höra?
Kan du höra hur jag ser dig här på avstånd?
Är det stilla nu,
har vägen blivit lång nog

Det är så vi löper längs våra liv
liv lever vi här, sen där, brevid
våra skuggor lämnar
avtryck lätt mot ljuset
sen under vattenytan slukas allt av bruset

Vi snubblar fram, springer runt varann
ibland är vi på väg lite  längre fram
ibland har vi ett mål som liknar varandras
vi tar chansen att stanna upp,
omfamnas,
sen tar dansen vid igen, vi blir
varandras
och vattnet stiger långsamt
vi kan inte andas

så vi sjunker, låter nya dagar randas
så vi sjunger, låter dyra drömmar bli andras
det var bara så du såg mig
kort, för stunden
och det är bara här du får mig,
sammanbunden

*

Annonser