Klyschlistan: TV-timing, Pizzasyndrom, lång och utdragen icke-död mm.

av Fredrik Fyhr


Ensam Hemma. Det typiska pizzasyndromet.

Absurt Tidig Uppföljare/Remake. Nyligen upptäckt (läs: The Amazing Spider-Man) fenomen som bottnar i att Hollywood gått ner på en allvarligt desperat junkie-nivå i sitt behov av snabba fixar.

Bad Guy Disclosure. När en ”god” karaktär i början av en film introduceras och det är uppenbart att detta kommer vara skurken. Han, oftast, skulle lika gärna kunna säga ”Hi, I will be your bad guy for the rest of the movie”.

Cool pose. Generell benämning för när superhjältar, actionhjältar eller Nicolas Cage står bredbenta i helbild, filmade fram- eller bakifrån, gärna i en svepande utzoomning.

Döda klyschor. Samlingsnamn för klyschor som bara extremt dåliga filmer fortfarande använder. Det rör sig om saker som att presentera ett land eller en storstad med en överdrivet känd melodi, typ Rule Britannia för att förklara att vi är i London, eller slapsticknumret med pålen som slår den andra personen först i skrevet, sen i bakhuvudet. Eller den zoomande kameran som slår huvudpersonen i pannan. Eller den roliga mexikanen som säger ”Señor, señor!”. Eller personen som vaknar ur en dröm av att hunden slickar honom i ansiktet. Eller shoppingmontaget till, typ, Katarina and the Waves’ Walking on Sunshine. Eller den uppenbara parodieringen av Psycho-duschscenen. Eller…

Gemet funkar alltid. Aldrig har en filmkaraktär låst upp en dörr eller ett par handbojor med hjälp av ett gem och misslyckats.

Hollywood-husbranden. När ett hus i en Hollywood-film brinner är det ofta en sympatisk brand och huset brinner inte till grunden förrän hjältarna kommit ut; dessutom erbjuder den flera praktiska eldfria gångar som leder ut ur huset. Branden alstrar heller ingen som helst svart dödlig rök som hindrar sikten och/eller dödar karaktärerna. Verkar det som att en eller flera karaktärer mot förmodan blir innebrända kommer 1. Väggen dom sitter intill ge vika, 2. Hjälten hitta på ett plötsligt McGuyver-trick, eller 3. En brandman eller dylikt majestätiskt dyka upp i lågorna och hjälpa alla till säkerhet.

If anyone wants to walk out, now is the time… replik som sägs varpå ingen hoppar av.

I never said [what you said]-principen. När en skyldig skurk/mördare avslöjar sig genom att avslöja mer information än han eller hon rimligen skulle känna till varpå hjälten svarar “I never said…”.

Lång och utdragen icke-död. När en karaktär man vet inte är död ska vara död ändå; alla står och grinar vid ”liket” och scenen dras ut vad som känns som flera minuter och man utbrister till slut MEN VAKNA TILL LIV NÅN GÅNG! Skämtsamma variationer av den långa och utdragna icke-döden finns också, till exempel i Indiana Jones och det sista korståget när Indy klättrar upp för bergsmassiven och joinar Sean Connery och Denholm Elliot som står och ”sörjer” honom.

Manlig frukostproblematik. Män som lagar frukost kommer alltid på ett eller annat sätt misslyckas. Görs frukosten för ett barn kommer barnet inte vilja ha maten – i övrigt gäller typiska allting-kokar-över- eller tappa-stekpannan-i-golvet-och-hunden-äter-upp-allt-principer.

Mormor-bufferten. Även känd som TTKTGE: Take the kids to grandma-emergency När det krisar för en hjälte, nästan alltid manlig, finns det alltid mor och farföräldrar dit resten av familjen kan fly – Logiken är att man är som allra säkrast tillsammans med ett par gamlingar i ett hus bevakat av trädgårdstomtar.

Obligatoriskt ofrivilligt inbrott. Under en längre jaktsekvens måste hjälten och skurken vid något tillfälle hoppa in i hyreshus och röra sig igenom olika människors lägenheter. Det rör sig dessutom nästan alltid om otippat pyssliga hyresgäster, alla gör något i stil med att spela saxofon.

Pizzasyndromet. Princip som gäller att när karaktärer beställer pizza kan det leda till lite vad som helst. I vilket fall som helst kommer pizzan sällan eller aldrig bli uppäten, åtminstone inte i bild.

TV-timing. När karaktärer slår på TV:n får dom omedelbart upp exakt det nyhetsinslag som dom letar efter. Variant av att man omedelbart hittar vad man letar efter när man slår upp en bok.

Vänta-vadå-slutet. När ett slut i en film består av en enda plötslig scen som Avslöjar Något Helt Oväntat och man förväntas utbrista OMG men eftersom filmen varit för dåligt berättad – eller för att scenen helt enkelt är felberäknad – undrar man istället bara WTF? jfr alla Twilight-filmer.

We’ll protect you-lögnen. Alla vittnen som hjältar lovar beskydd kommer på ett eller annat sätt att dö.

Yada Yada Yada-scener. Exposition-scener, oftast en eller två i en klyschigt gjord film, där karaktärer bara pratar för varandra för att förklara för åskådaren vad som händer i filmen. Tecken på dålig kvalité. Svenska deckare skulle aldrig fungera utan dom. 

Överdriven lycka. Filmer som inleds med överdrivet lyckliga karaktärer kommer handla om att dessa karaktärer kommer bli betydligt mindre lyckliga väldigt fort .

Överdriven sorg. Filmer som inleds med överdrivet ledsna karaktärer kommer handla om att dessa karaktärer kommer bli lyckligare, om än inte lika fort som i det omvända förhållandet.

Annonser