Sista anteckningen

av Fredrik Fyhr

Sista anteckningen
efter My Back Pages, Bob Dylan

Blodröd steg den gryningen
som värmde mig i min själ
Eldar slog vartän jag stod
och min tanke var min väg
Jag sa: Längs den vassa eggen
ska vi mötas, jag och du
Men jag var mycket äldre då
Jag är mycket yngre nu

Fördomsfantomerna flög fram
Jag skrek, låt bli allt hat
Lögnen i mig skar svart och vit
och såg världen blankt och klart
Romantiska bilder av ingenting
nådde så outgrundligt djupt
Men jag var mycket äldre då
Jag är mycket yngre nu

Man och kvinna, hand i hand
längs svartsjukans parad
Förklädd i en tro på tankeband,
bara sanna till nån grad
Döda bilder som i evangelium
över en kyrkogård, ännu
Och jag var mycket äldre då
Jag är mycket yngre nu

Den självutbildat lärdes ord
lurar blott en döv
Men spottar ändå futtig tro
på att friheten är död
Vad som helst, sa jag, javisst
Nu kör vi, eller hur?
Men jag var mycket äldre då
Jag är mycket yngre nu

Som en soldat tog jag sikte på
alla hundar på högre höjd
Utan en tanke på att jag själv
blivit lika hög och stolt som nöjd
Det skepp jag styrt på ett förvirrat hav
klöv myteriet kallt itu
För jag var mycket äldre då
Jag är mycket yngre nu

Och jag vaktade rädd mot så abstrakta hot
att ingenting kom nära mig
Och jag lurade mig själv att tänka
att det skulle löna sig
Märkligt klart känner jag idag
gott och ont, som ord från en jungfru
Jag var mycket äldre då
Jag är mycket yngre nu

Annonser