Klyschlistan: Udo Kier, Sjukhusmördaren och andra berömda signalement

av Fredrik Fyhr


Udo Kier

Anti-frieriet. När en man ser en kvinna djupt i ögonen och säger att det är något viktigt han länge tänkt fråga som inte har känts rätt förrän nu… och det är aldrig Do you want to marry me. Finns i olika verisoner, nära besläktat med döda klyschor.

Awesome. Begrepp som används av fanboys som innebär att något överrensstämmer med en visuellt symbolisk representation av något fundamentalt innehållslöst – varken ironiskt eller seriöst, varken töntigt eller coolt – och därmed totalt tillfredsställande. När de till sist inte förmår tänka någonting alls inför något, kan de bara utbrista ”aweseome!”. Aweseomeness används istället för de flesta andra kvalitetsbegrepp, i synnerhet allt som innefattar något som liknar intellektuellt arbete.

Barnet och bomben. När spioner ska spränga en bro/bil/byggnad är det alltid ETT BARN DÄR. Ofta leder det till att någon klagar på någon annan; You never told me there were going to be KIDS involved! o dyl.

Bullrig festintroduktion. När karaktärer introduceras genom en fest, gärna på en bar, där alla skrålar i munnen på varandra för att visa vilka naturliga, jordnära människor de är.

Den allmängiltiga college-föreläsningen. I amerikanska filmer består en college-föreläsning alltid av att läraren rabblar spännande paradoxer som egentligen inte alls är meningsfulla, varpå eleverna muntert diskuterar denna icke-fråga och allt påminner om något slags konfirmationsläger. Det är svårt att föreställa sig vad tentafrågorna är.

Den dramatiska badrumskonventionen. Konflikter kan alltid bli tydligare om en karaktär låser in sig på toaletten och den andra personen står och bankar utanför och försöker kommunicera. Beroende på vem som bankar och pratar kommer personen utanför, utan kommentar, låsa upp dörren. Detta kan även fungera som relationshumor i komedier, då personen utanför oftast utgör något slags hot mot personen som låst in sig eftersom denna kladdat ner sig/klär sig i kvinnokläder/bajsar på en trasig toalettstol/är en sjöjungfru etc.

Den heteronormativa magneten. Alla gamla filmer (gjorda före 1970, eller så) har en inbyggd heteronormativ magnetism som gör att en kvinna alltid, oavsett vad hon gör, hamnar med en man i slutet. För en kvinna som inte lyckas med detta gäller Fröken Julie-syndromet, dvs hon måste automatiskt ta livet av sig.

Den kategoriska regeln för spöken. Det finns bara två typen av spöken. Är det en komedi har spöket en mänsklig gestalt, är ofta trevlig och står och drar dåliga skämt. Är det inte en komedi är det alltid ett ogästvänligt väsen som uppstår i blåa och vita sken och tycks hemskt osympatiskt.

Generell militärisk actionmusik. Generisk filmmusik av typ Alan Silvestri eller Hans Zimmer som förklarar att vi tittar på en testosteronfylld actionfilm.

Generell moody thrillermusik. Generisk filmmusik av typ James Newton Howard eller Marco Beltrami som förklarar att vi tittar på en thriller.

I didn’t order any roomservice. Repliken som föranleder dramatik på hotellrum. Varför går folk fortfarande på den förklädda roomservice-snubben som egentligen vill döda en?

I miss him too! Obligatorisk replik i bråk mellan två personer i alla draman som handlar om någon som har dött. Följs gärna av anklagelser om egoism, typ ”You think you’re the only one who’s got feelings?!” eller ”There are people who LOVES you!”.

Lektionsavbrottet. Gäller på scener i klassrum som inte avslutas med att klockan ringer medan läraren fortfarande pratar – alternativet är att en person kommer in och avbryter läraren på grund av ett prekärt ärende.

License and registration. Poliser som ber om denna information kan på samma gång pusha en karaktär om vad som helst, fastän det aldrig funnits en filmkaraktär i historien som någonsin varit i en bil utan dessa saker.

No shit Sherlock-utvecklingen. När en film inte utvecklar sig åt ett logiskt håll förrän sista tredjedelen. Effekten är ofta att man som åskådare känner sig lurad, eftersom man inledningsvis förväntat sig denna utveckling men då den inte kommit har man förutsatt att filmen varit smartare än en själv – i själva verket har den hela tiden varit dummare.

Siskels lunchliknelse. Frågeställning myntad av Gene Siskel när man överväger omdöme på en medioker film: Vore det mer intressant att se en dokumentär om filmens skådespelare sitta och äta lunch tillsammans än att se den här filmen? Är svaret ja är filmen dålig.

Sjuklingsbluffen. Folk blir egentligen inte skadade på film. Om en karaktär vaknar upp i en sjukhussäng är det bara att dra ur sig sladdarna och sticka därifrån. Om en karaktär har ena armen i någon slags sele kommer denna oundvikligen visa sig helt meningslös. Det är därför karaktärer som VERKLIGEN skadas och hamnar på sjukhus praktiskt taget måste bli mumier av gips och bandage; två svarta prickar, en mun och en nästipp är allt som syns och karaktären kan knappt prata. Denna karaktär hotas dock av av sjukhusmördaren (se nedan).

Sjukhusmördaren. Person som mördar folk på sjukhus. Lyckas av någon anledning alltid gå in och ut och göra jobbet utan vidare, även om det finns undantag – i de två första Gudfadern-filmerna vet alla till exempel att sjukhusmördaren finns, vilket leder till variationer på klyschan.

Smarta utomjordingar är dumma. Utomjordingar som är överlägsna nog att överta jorden, och förbli osedda ljusår in i Universum, är i själva verket dummare än torkskåp och tål inte vatten (Signs),saknar den spatiala förmågan att genomsöka rum (War of the Worlds) eller besegras av datavirus (Independence Day).

Spöa tjallaren-processen. Ju mer man slår eller skriker på en tjallare desto mer information kommer han att avslöja – processen sker gärna i en upptrappning där brutaliteten ökar. För att citera x antal skurkar, ”You beat him around long enough he’ll tell you he likes to dance around in women’s underwear”.

Trafikbotsparadoxen. Vem som helst kan få böter för fortkörning eller felparkering men ingen kan bli åtalad för trafikbrott. Så länge man lägger sin bot i handsfacket på bilen så är allt bra.

Udo Kier. Ett tecken på att man tittar på en konstig film.

UFL. Uppenbart Förakt för Logik. Samlingsnamn för tendenser i filmer att inte bara vara långsökta eller korkade utan att på ett fundamentalt plan ignorera all slags logik och realism och hoppas/utgå från att publiken inte ska notera det.

Värdelösa vakter. Generell regel gällandes att alla vakter är värdelösa. Vakter på stora byggnader sover, dörrvakter är idioter som faller för alla trick och vakter som går fram och tillbaka längs en bro sprängs i luften eftersom ingen bevakar undersidan av bron där bomber lätt kan fästas. Vakter är överhuvudtaget de minst betydelsefulla figurerna i filmhistorien. Det mest värdefulla en vakt någonsin gjort är att hämta apelsinsorbet under hypnos (Austin Powers).