(du är havet ständigt)

av Fredrik Fyhr

diverse slöjor över sommaren, alltmer blekt
snart tänjt till den punkt det är upplöst

ljuden från omvärlden, de något avlägsna
skingras bara i medvetandet, som kalejdoskopiska bilder
medan din närvaro känns som något som består

av någon anledning är det just precis så det är
och alltid varit, till vilken mån tid dras

du är havet ständigt
dess väldiga bredder och dess kedjor från kust till kust
dess oändliga djup och dess märkliga varelser
du skiftar oavbrutet i vågor och stormar och stiltje och dimma
du förblir ständigt ett och samma

tills den stund du stelnar och blir vit,
i samband med nästa istid

vilka vågor ska då skölja över vilken strand?
och annat prat av sådant slag
fyller ditt inre öga som flyktigt regn om våren
det kommer och går, det bara kommer och går

Annonser