den svarta skogen

av Fredrik Fyhr


Han stod ensam mitt i grönskan när regnet kom
som en viskning först, sedan som en storm
och det skallrade i fönstret på huset han byggde så väl
eller så var det bara ljudet av något som brast i hans själ

Han hade samlat små saker, spelat små spel
Han sa det här är rätt och det där är fel
Det är en fråga om värdighet och vad ryggen tål
Det är en fråga om att veta och stå för vart man kommer ifrån

Åskan slog bortom åkermarken
en blixt slog ner vid vattnet, alldeles bortom gränsen
till hans hus och hans fält och allt det där som var hans, så, minsann
och han blev skakad av rädsla
och tänkte tankar
på hav, skog och brand

Det kalla klara vattnet som rann där intill
kan man falla ner i och sjunka och drunkna i om man så vill
Han tänkte den där tanken varje dag och till slut
var det som att det inte fanns några andra vägar, val eller beslut

Till sommaren, till hösten och till våren med
stod han på gården och högg ved
Vad som finns i den svarta skogen är det ingen som vet
mindes han häxan som sa,
när han var liten och vek

Och då och då kunde han se alla människor som vandrande mot stan
och minnas hur han själv sprang därifrån den där dan
Han skulle få alla dom där människorna att lyssna på hans sak
men när han stod där i vimlet var han naken och vilsen och
rädd som ett litet litet barn

När han kom tillbaka började tiden bara gå
dag efter dag och år efter år
Han glömde alla tankar på att leva sitt liv
annat än dag som natt,
och han gled in i en malström av tid

Om nätterna föll stjärnor på himlavalvets tak
Han låg på gräset och tittade upp och tänkte ”ack så underbart
är den tomma och kosmiska skönheten”
sen somnade han till och när han vaknade
hade han glömt själva känslan
och tanken bakom den

Efter regnet i gryningen dansade sländor och knott
i den tidiga höstens morgonluft, en vind ven rått
han lade sina armar om sig själv och sa
till sig själv att gå tillbaka in igen,
ja det var lika bra

Han sov under middagstid där solen sken hett
Han vaknade av en känsla av att något hade skett
Han hörde stöveltramp marschera i gruset på vägen intill
Han såg dom närma sig huset med gevären höjda mot hans grind
och han insåg med ens att han levde och finns till

Annonser