av Fredrik Fyhr

”mängdens ofantliga frusna ensamhet, den elektriska reklamens slösande eld, kvinnokönets olidligt meningslösa fullkomlighet, vilken genom sin fullkomlighet har passerat könets gräns och avkönats, som flammar rött liksom elektriciteten, liksom hankönets neutrala energi, som planeternas ändlösa banor, som fredsprogrammen, som högtalarkärleken. Att stå mitt i den vita neutrala energien med pengar på fickan, att meningslöst och ofruktbart vandra fram genom gatornas skarpt kalkvita sken, att tänka högt i komplett ensamhet vid vansinnets rand, att tillhöra en stad, en stor stad, att tillhöra tidens sista ögonblick i världens största stad och inte känna sin tillhörighets gemenskap, är att själv bli en stad, en värld av död sten, av slösande ljus, av oförståelig rörelse, av gåtfullhet och oberäknelighet, av den hemliga fulländningen hos allt som är känslolöst. Att vandra med pengar genom nattens trängsel, skyddad av pengar, vyssjad av pengar, nedhyssjad med pengar, trängseln i sig själv pengar, dess andedräkt pengar, pengar, pengar överallt och ändå inte nog och ibland inga pengar eller lite pengar eller mindre pengar eller större pengar, men alltid pengar, alltid pengar, och om du har pengar eller inte har pengar, så är det pengar som har betydelse och pengar föder pengar, men vad är det som kommer pengar att föda pengar?

/ Henry Miller, Stenbockens vändkrets

*