The ideas came and then I knew what it was

av Fredrik Fyhr

Det är inte svårare än att det handlar om fulländning. Den kreativa summan är en variant av den kreativa vittringen, men allt är i slutändan bara variationer. Antingen är något bra, alltså funktionellt, eller så är det misslyckat – det är aldrig någonsin sant. Jag menar, så långt har vi väl ändå kommit, att vi vet att det inte finns någon jävla sanning… Den sanning som finns är den man kommer fram till men det måste vara just precis den. Alla kan skryta och skrövla och bröla så länge man bara ”typ” är ”något på spåret” och ”ungefär” kanske ”börjar förstå”. Men i det läget bör man vara öppen för förslag, inte runtranglandes med pistoler i händerna och en tunna på huvudet. Get real, man, som Apollo sa. There is no tomorrow…! Jag är trött på stolthet och envishet och banal romantisering av rysk roulette. En wannabe-whatever-hipster pekar på mig med en cigarr och säger att antingen gettar man to da business eller så gettar man ingenstans. Jag ba lolz right on baby^^.

”The ideas came, and then I knew what it was”. Det går inte att förklara bättre. Det finns i detta sammanhang bara tre människor i världen. Konstnären, Don Quijote och Sammy. Konstnären har koll, Don Quijote har inte koll. Sammy ställer samma frågor om och om igen, försöker förstå.

Annonser