”The truth will save you, Scully”

av Fredrik Fyhr

Are we alone in the universe? Impossible. When you consider the wonders that exist all around us… voodoo priests of Haiti, the Tibetan numerologists of Appalachia, the unsolved mysteries of Unsolved Mysteries… The truth is out there.

November 2012. Jag plöjer Arkiv X. Detta har inget att göra med nostalgi, eller en vilja att bedöva hjärnan med skräp (sådär som folk säger att dom tenderar att göra, och som jag uppriktigt talat aldrig riktigt förstått). Nej, som vanligt är det något som finns där under ytan som jag följer, medvetet eller utan att jag själv märker det. I det här fallet tror jag det mynnar ut i de gamla slagorden The truth is out there och I want to believe. Den överhängande intrigarken – om en konspiration högt uppe i myndighetens korridorer angående en utomjordisk kolonialisering – är inte speciellt intressant i sig. Det spännande är att denna konspiration existerar, och egentligen inte som ett ”problem”, och att Cancermannen och hans kostymgubbar är egentligen inte ”skurkar” utan bara ordningsmän. Vad är Mulders problem? Bara detta att sanningen är dold från offentligheten och att offentligheten (vi) inte är beredda att se den. Istället är konventionerna – samhällsstrukturernas hegemoni, de befästa sociologiska skådespelen, den vetenskapliga lådan vilken man ej anses bör tänka utanför, det vill säga den syntetiserade världen, skådespelsvärlden i vilken vi agerar, den värld som håller oss samman. Mulder är en karaktär som är i ständigt krig mot förljugenheten – bortsett från hans vetskap om konspirationen följer beteendet ett större mönster. Han har ingen respekt för sociala normer – han ”beter sig” kort sagt inte som det ”förväntas” av honom – utan är bekväm i sig själv, otillgjord, befriad, och han betraktar människor med lätt ironisk distans oavsett klasstillhörighet, religion, yrke, kön eller etnicitet; han vet att folket lever i förljugenhet, medan han är befriad. Det bor en tysk idealist inuti honom, han är en öppning för das unheimlische på två ben, indeed med smeknamnet Spooky Mulder.  Han är ett ideal för alla, på så vis.

I want to believe. Ett vackert statement, som det tog flera år för mig att förstå innebörden av. Först tolkade jag det bara som face-value: ”Det kanske är svårt att tro, men jag vill tro och väljer därför att tro [på utomjordingar]”. Det var inte förrän senare jag insåg att det är en replik som förklarar en inställning. Det vill säga att leva sitt liv öppen för förslag, att inte utgå ifrån att något är otroligt, att förstå att allt är möjligt och att utifrån denna gränslösa grund bygga och leva sitt liv; obunden, obehörig, allseende. Att inte leta efter ”förnuftiga” eller vetenskapliga lösningar – eftersom dessa är just det, lösningar; plausibla teorier som inte nödvändigtvis behöver överensstämma med sanningen. Att inte söka deduktion, att inte acceptera de system vi föds in i och förväntas arbeta utefter, att inte låta konventionerna styra en till att ge lösningar som fungerar – men som kanske är korrupta – utan att vilja tro.

Inget samhälle som kan byggas någonstans kommer undan från faktumet att det måste förskingra, manipulera eller omformatera sanningen, verkligheten, världen såsom den faktiskt är. Att se den världen kräver ögon av ett slag många ännu inte har, ögon de flesta inte är inklinerade att vilja ha. Vissa har dock erfarenheter som gett övertygelser. De är av olika slag. Men den som ser bortom, är åtminstone en människa som ser. Och den människa som ser söker sanningen. Oavbrutet. Varje minut av varje dag, varje sekund.

Advertisements