Saker jag skrev 2009: Löften i sand

av Fredrik Fyhr

Du är bra på att få mig att tro att du menar något annat,
att du öppnar upp en väg för oss att gå
Men vad du faktiskt menar med allt du säger
finns det ingen här
som någonsin lär förstå

Jag kan inte vara den som väntar här
för allt det här är redan länge sen
Och förstår du inte hur jag inte kan förstå
hur du kan säga att du vill vara med mig,
du sa ju nyss att du hittat en annan vän

Vem ska ta din hand
när du skriver löften i sand?
Vem ska tro dina ord när dom skiftar
i takt med vågorna på din strand?

Vem ska komma in?
Vem ska stanna kvar?
Vilken av dom här vägarna är din?
Finns det nånting alls här,
som du vill ha kvar

innan du går… ja, vart då?

Du säger ingenting,
be mig inte om någonting
Jag säger någonting,
det måste finnas någonting

så du skriver löften i sand…

Jag vet inte vad du tror du ser i mig
Kanske är det ännu mer än du förstår
Eller kanske är din kärlek egentligen mycket mindre
och allt du lämnat kvar i mig är sår

Nu öppnar du dig själv
för någon annan
som du behagar
Inatt är ni som tranor i en skog
och kanske kan ni bygga upp ett sånt där slott av luft
där ingenting får finnas
som det vi hade
som dog

Vem ska ta din hand
när du skriver löften i sand?
Vem ska tro dina ord när dom skiftar
i takt med vågorna på din strand?

Vem ska komma in?
Vem ska stanna kvar?
Vilken av dom här vägarna är din?
Finns det nånting alls här,
som du vill ha kvar

innan du går… ja, vart då?

Du säger vad som helst,
men du måste stanna här
Jag säger vad menar du,
vad menar du med allt det där

och du skriver löften i sand…

Och jag trodde på vartenda ord du nånsin sa till mig
Och vem som helst förstår att då spelar inget roll
Vem som helst förstår att du bara sprang i cirklar,
jagad av min kedja och min boll

Nu är det jag som går i cirklar,
men inga vägar leder tillbaka, inte nu
Jag står vid det tornet som vi byggde,
för vår kärleks skull,
övergivet, ofärdigt ännu

Vem ska ta din hand
när du skriver löften i sand?
Vem ska tro dina ord när dom skiftar
i takt med vågorna på din strand?

Vem ska komma in?
Vem ska stanna kvar?
Vilken av dom här vägarna är din?
Finns det nånting alls här,
som du vill ha kvar

innan du går… ja, vart då?

Du tystar mig, ber mig se dig i ögonen
och i dom ser jag en kärlek som är sann
men om vi nånsin lär oss att se oss själva som dom vi är
ser vi att vi aldrig mer
återser varann

Och du gav mig löften i sand,
du gav mig löften i sand

*

januari 2009

Annonser