a whole lot of people

av Fredrik Fyhr

Den kontinentala gången in i den anonyma mängden; jag rör mig in igenom Saluhallens fint ost- fisk- och salami-stinkande passager och känner juletiden ligga och gömma sig i buskarna som en panter, alldeles intill oss. ”Fred och lugn inatt i människoland” tänker jag för mig själv och hinner knappt ens notera att den är ombyggd, Saluhallen, och att den naturligtvis inte ser speciellt trevlig ut längre men det hade å andra sidan kunnat vara värre antar jag. Köper två flaskor på systemet där på övervåningen, fullt av folk där också, hälsar på killen i kassan som höjer på ena ögonbrynet och säger i mungipan cht-cht, sådär som att… ja, sådär som att något spelar roll men vem vet vad.

Så har jag återigen tänt upp kökslampan, så pågår den lågmälda, dunkelt vibrerande aktiviteten här hos mig, liksom den gjort tidigare kvällar. All dressed up and nowhere to go, men det är okej, det är alltid okej; en tanke på svarta katter, det röda vinet, föreställer mig den första snön, ett och annat ögonpar som fastnat ifrån vimlets uppsjö av… jaja.

Inuti kastrullen kokar det febrilt. Jag har hällt upp ett vin som jag håller i handen medan jag stryker en hand över det putsade bordet, varifrån Bob Dylan sjunger Disease of Conceit och jag känner oundvikligen för alla de där människorna, alla de här som rör sig omkring här ikväll, de är så mycket mer levande och kännbara när de är del av ett dunkel, en folkdimma, den svärta som finns i nätterna från och med oktober till och med mars.

Ett bra vin.

Jag inser att jag slutade be om ursäkt. Därefter blev jag vän med mig själv. Nu tycker jag att jag gör det här väldigt bra. Det enda som behövs är ett enda steg nu. Jag har redan frid och ro inuti mig själv, någotsånär, och jag vet att jag kommer ta det med mig dit jag går härnäst. Det är oundvikligt nu, jag menar; lugnet, jag förstår inte hur jag kunnat överleva utan det förut. De kokande bubblorna i den där kastrullen ger livet en mening.

There’s a whole lot of people dying tonight… from the disease of conceit… Whole lot of people crying tonight… from the disease of conceit… Comes right out of nowhere… and you’re down for the count… From the outside world…. the pressure will mount…. Turn you into a piece of meat… the disease of conceit… oh mercy, indeed.

Annonser