(embryo)

av Fredrik Fyhr

Dessa ord är de lättaste som finns. De är lätta inte i sin enkelhet, de är lätta i sig själva, fjäderlätta. Vad är lätt? Små saker som finns i oändligt antal. Tunna saker, nästintill viktlösa saker. De måste vara viktlösa för hade de tyngd, och fanns i sådan mångfald, skulle de trycka ner marken och hela jordklotet skulle förintas – från alla sidor samtidigt, bara pulveriseras och bli som till aska. De är de lättaste orden, för de knattras och klickas. Jag har ännu inte kommit underfund med vad jag ska göra med alla dessa de lättaste, de näst intill viktlösa, orden. Jag har aldrig vetat. Godtyckligheten bekymrar mig. Eller så är det en utmaning. Jag vet inte vad jag ska börja. Vad är det som ska existera mellan dessa rader, vad är det som länkar dessa semikolon; punkt.

Stor bokstav, punkt. En ny mening, komma, den fortsätter tills den når ännu en punkt. Tre punkter signalerar en slags spänning, att något ska fortsätta…

Annonser