Seth MacFarlane och skämten ingen tyckte var roliga

av Fredrik Fyhr

seth o kirk

Kapten Kirk förklarar för Seth MacFarlane att han kommer göra den sämsta Oscarsgalan någonsin. Ur inledningen.

Det är ett ganska tråkigt tecken på hur närsynt världen blivit när man ser den automatiska kritiken som riktats mot Seth MacFarlane i söndags. Jag kanske är naiv, men jag blev rätt överraskad. Really, people? Sexistisk, anti-semitisk, homofob? Uj uj, låter inte bra. Varför, undrade jag, noterade inte jag det alls? Och varför tyckte jag MacFarlane var rätt rolig – överlag ojämn, men rätt rolig – från början till slut?

Jag antar att jag helt enkelt såg showen, och skämten, i sitt sammanhang. Jag försvarar inte nödvändigtvis MacFarlane – vars skämt var på låg nivå och att det var meningen behöver inte heller vara en ”ursäkt” – men jag är inte säker på att alla förstod den huvudsakliga poängen med skämten. Det var inte skämt som enbart gick ut på att vara låga för sakens skull – det var en slags ”anti-glamour-strategi” som gick ut på att göra galan så prestigelös, ovärdig och självironisk som möjligt. Som jag såg det gick alla skämt ut på att driva med galans fejkighet och seriositet genom att ”go there” och påpeka saker som alla egentligen tänker på – såg verkligen ingen den genuint satiriska dimensionen i We Saw Your Boobs? – eller bara förlöjliga den helt random, till exempel (min favorit) sockpuppet-tolkningen av de första scenerna i Flight. Jag lollade, som man säger.

Seth MacFarlane var sexistisk, rasistisk, homofobisk och anti-semitisk – om man också tycker att till exempel Borat är det. Jag är inget Family Guy-fan direkt, men det känns väl ganska uppenbart att MacFarlanes skämt går ut på att ta vedertagna uppfattningar, stereotyper, problem alla vet finns i verkligheten och även vissa extrema föreställningar från samhällets ytterkanter och därefter sätta dom i centrum. Varför? För att det är kul, antar jag. Jag är inte det största fanet, som sagt, men jag förstår åtminstone vad det är.

För annars vet jag inte vad folk tror egentligen, att MacFarlane skulle tro på en judisk konspiration i Hollywood? Really? Är det inte bara föreställningen om en sådan som står för skämtet? Och om det är tråkigt att det finns en sådan föreställning, är det verkligen MacFarlanes fel?

Detsamma gäller för det inledande We Saw Your Boobs-numret. Jo, jag tyckte att det var ganska kul. Dels för att det var totalt oväntat, och  sådär glatt idiotiskt (glad idioti är den bästa idiotin), dels för att MacFarlane var ganska avslappnad och bekväm i sitt framförande. Men främst eftersom det förstås poängterar en av galans många osynliga elefanter i rummet – att kvinnor i film är mer sexualiserade än vad män är. Att Mr. Skin (googla) inte tar hänsyn till konstnärliga ambitioner. Det var ju uppenbarligen inte ett nummer som var obekant med det här – snarare var det ju det som var hela grejen. ”We saw your boobs” var inte menat som ett elakt hån, utan som ett skämt om verkligheten att kvinnor inte kan visa brösten utan att det blir en fråga om sex. Att det sedan är en fråga om dålig smak är en annan sak, det är åtminstone inte omedvetet dålig smak. Resten är en fråga om hur känslig man är rent moraliskt. Seth MacFarlane, less so, uppenbarligen.

EDIT: Det var också ett skämt i själva galans narrativ, en hypotetisk framtid som Kirk visade upp. Det vill säga ett skämt om MacFarlane själv, en parodi på ett nummer han skulle kunna göra (och därmed i samma stund också gör). Återigen, självmedveten dålig smak.

Galan blev en parad av testningar på vad man kan skämta om – lika upprörda över den (självmedvetna) sexismen har folk varit över Chris-och-Rihanna-skämten (som jag trodde var vardagsmat vid det här laget?) och skämtet om att John Wilkes Booth var den enda som på allvar kommit in i Lincolns hjärna (”A hundred and fifty years and we are still not ready to go there?”). Det var så pass mycket poor-taste-o-rama att alla hade något att vara kränkt över. Men you know what? För den som faktiskt brukar följa galan: Den var åtminstone inte långtråkig – vilket tidigare Oscarsgalor i sina totala brister på överraskningar ofta varit.

Ingen tyckte direkt synd om Mel Gibson när Seth MacFarlane skämtade om honom. Jag tolkar det som att kränkt-utrymmet för det skämtet är ledigt och, eftersom jag gillar Mel Gibson, skulle jag kunna välja att bli kränkt över det skämtet istället. Det kan vara ”mitt” kränkt-av-MacFarlane-skämt. Jag har aldrig varit bekväm med att som vit, medelklass, heterosexuell man å minoriteters vägnar bli upprörd för deras skull. Och jag har definitivt en känsla av att MacFarlane aldrig varit det heller.

Notera: Charlize Therons, Naomi Watts och Jennifer Lawrences reaktioner är förinspelade

Annonser