ESC 2013 3/3 – Konsekvent Topp-10-lista över bidragen i Eurovision 2013

av Fredrik Fyhr

cesc20132

Andra semifinalen hade mage att slå ut San Marino och ta Armenien (!) vidare till final. Så, utan San Marino har jag inte längre någon favorit. Det hindrar mig inte från att ha en topp tio-lista som förra året och förrförra året. Kan även länka till min försvarstext om vad Eurovision är, för the non-believer.

Et så, min preliminära topp tio-lista över Eurovision 2013 – som alltid är det en verkligt preliminär lista, då den enda rimliga listan som kan göras måste bli av efter att alla nummer framförts under kvällen. Men troligen lär den vara ungefär så här.

10.

Estland. Birgit, Et uus saaks alguse. Estland ger ifrån sig en ballad, sin vana trogen. Denna är inte i samma klass som förra årets Kuula men den växer på en. Birgit sjunger dessutom på estniska, vilket föranleder att bryggan innehåller fågelvitter som ”kuikui”. Refrängen översatt går ungefär ”så att allt än en gång kan födas på nytt”. Farligt nära tautologi, men fint.

9.

Ungern. ByeAlex, Kedvesem. En av tävlingens dark horses detta, en ganska oansenlig sång som haft en ninja-liknande förmåga att smyga sig in i folks hjärtan. Låter lite som någon Voxpop-låt från 90-talet man kan hitta på någon Lugna Favoriter-CD. Kedvesem betyder ”älskling”, ganska sweet.

8.

Norge. Margaret Berger, I Feed You My Love. Det enda jag inte kommer ifrån är titeln/refrängen – alltså, ”jag matar dig min kärlek”? Är det någon slags oralt fixerad fetish? Glasstrut-liknande Margaret har dock en stark star quality och låtens oomph höjer sig över en viss fyrkantighet i Robyn-produktionen.

7.

Danmark. Emmelie de Forest, Only Teardrops. Detta verkar vara låten man ska ogilla för att den är favorit-tippad. Men alltså, jag gillar den. Den vilar på en catchy Shakira-rip och har en fin text om hur jobbiga vi är mot varandra med krig och sånt. Det finns något episkt i slutet (”What’s come between us has come between us”) och även om låten inte är helt klockren så håller den sig på sin matta på ett kvaltativt sätt.

6.

Rumänien. Cezar, It’s My Life. Det var ett genidrag att låta Cezar byta outfit till att bli Rock-Dracula, då det gav numret den extra dimensionen av bisarr pinasch som det behövt ända sedan Cezar dök upp första gången med sin H&M-tröja och jeansbula. Nu är det ett klassiskt ESC-nummer: En crappy låt uppburen av en massa trams som på något sätt ändå berör.

5.

Moldavien. Aliona Moon, O mie. Saknar fortfarande den engelska texten lite grann eftersom den var så kackig (”The Maya were not so wrong/It’s the end of the world/It’s gone!”) men Aliona Moon, samt hennes crazy bananas-outfits, har en märkligt elegant scennärvaro – främst sjunger hon bra och har en stark låt. Typiskt en sån låt som kan halka bak i tävlingen, men det är synd för den är bra.

4.

Nederländerna. Anouk – Birds. Det tog ett tag men vid någon mystisk punkt började jag höra melodin och det verkliga vemodet i den här låten, precis som alla sagt att man gör. Texten är verkligen Melancholia-aktigt sorlig och Anouks röst har en perfekt, silverhård klang (”Byrrrds falling daown thö roooftaaaps”). Men låten är upphajpad och kan komma att komma lika långt bak som fram.

3.

Sverige. Robin Stjernberg – You. Sverige har en skaplig chans att gå långt i år, även om man aldrig kan räkna bort värdlands-problematiken. Men det är en stark låt, Robin sjunger bra och numret är peppande – det borde inte vara något problem. Det finns ett par konkurrenter dock, som min tvåa och Irlands Only Love Survives-trams men Robin gör sin grej bäst.

2.

Belgien. Roberto Bellarosa, Love Kills. Okej, detta är ingen vinnarlåt men jag älskar den bara. Det är för det första en riktig låt – Ryan Adams hade kunnat skriva den – och Roberto Bellarosa hade tack och lov röst nog att bära den på scen. Både text och musik är en melodramatisk pärla och Roberto har en sån där uppriktig underdånighet som är oemotståndlig, samt ger honom mer integritet än många av de andra deltagarna. Tror inte på en hög placering – många har dessutom ett helt orimligt agg mot den – men det är en av årets tveklöst bästa låtar.

1.

Ukraina. Zlata Ognevich, Gravity. Ukraina och Belgien har egentligen en delad förstaplats (San Marino är också ännu in my heart!) men som en slags kompromiss kan jag ge Ukraina min förstaplats eftersom det är en klassisk ESC-ballad med en viss chans att vinna hela alltihopa (jag bettar inget dock, i synnerhet inte mot Danmark) och samtidigt en bra låt med en riktigt spännande produktion och tävlingens eventuellt starkaste röst. Smart drag också att tona ner grötigheten från studioversionen och första framträdandet för att ge en mer stringent vasshet. Det är inte ett år med några självklara favoriter i år, men om Ukraina vinner – vem vet – så är jag inte missnöjd.

Annonser