Flugornas herre (1990)

Konstgjord version av levande historia

FLUGORNAS HERRE (1990)

Regi: Harry Hook. Manus: Sara Schiff. I rollerna: Balthazar Getty, Chris Furrh, Daniel Pipoly, Badgett Dale, Edward Taft, Andrew Taft, Bob Peck. Produktion: Castle Rock. Producent: Ross Milloy. Musik: Philippe Sarde. Klippning: Harry Hook. Scenografi: Andy Evans. Foto: Martin Fuhrer. Längd: 86 min. Distribution: Columbia.

3/5

Kommentaren ”boken var bättre” är ett av de termer jag avskyr mest av alla termer. Film och skönlitteratur är lika skilda som natt och dag, förutom ett historieberättande har de inga likheter och är således omöjliga att jämföra.

Just därför stör det mig en aning att själv, kanske för första gången, använda mig av den.

Boken var bättre.

Men jag säger det inte som rituellt klageri, jag säger det eftersom det är filmens stora problem. Att den är ganska torftig i jämförelse med det verk det baserats på.

Handlingen är väl inte så mycket att orda om, alla som har en litterär näsa kan historien om ett par pojkar vars plan störtar och hur de tar sig i land på en öde ö och hur paradiset urartar till furiös ondska. Flugornas Herre har ett par fyndiga infallsvinklar, förutom den självklara ändringen på pojkarnas ursprung, från engelska till amerikanska. Då boken i princip fick utspela sig när den vill (det enda som sägs är att historien utspelar sig ”under kriget”, vilket ju faktiskt kan betyda vad som helst) är det här en 90-talsvinklad historia, pojkarna är uppfödda på TV och popmusik något som kanske gör filmen mer anpassningsbar.

Flugornas Herre är en ganska ytlig och konstjord version av det berömda verket som både var mångsidigt (finns det någon mer analyserad roman?), känslodrivet och levande. Men det går inte att undkomma faktumet att historien fortfarande är intressant att berätta. Är man ingen läsare kan man ju alltid se filmen, om inte den engelska, äldre versionen från 1963 verkar passa bättre.

Det tror jag att den gör för mig.

6/10 2002

*

Not: Jag gillar verkligen den fantastiskt lillgamla wannabee-snobb-tonen där i slutet. Kan påpeka såhär nästan tio år senare att jag fortfarande inte sett filmen från 1963. Oklart om den skulle ”passa bättre”. /2011

Annonser